stigstrombergsson

Hur gick det med visitationen?

Den du skrev om i förrförra inlägget?

Så har läsekretsens frågor haglat de senaste dygnen.

Anstormningen har kommit likt hagelskurarna i Atacamaöknen i Chile – det vill säga inte alls.*

Men – Innan de ropar skall jag svara! står det i Skriften.

Jag återvänder alltså till frågan Hur gick det med visitationen?

Jo – den gick! Av stapeln och bra!

Hans högvördighet biskopen i sällskap med Stiftsdirektorn var högeligen belåtna och tillfreds. Om de var imponerade vågar jag inte säga men de de tyckte det var kul och anade inga större ugglor begravna eller hundar i mossen – eller hur det nu heter.

Första dagen var nutidens verksamhet på tapeten. Arbetslaget och Kyrkorådet hade i små grupper innan visitationen dryftat av biskopen angivna ämnen. Ett ämne per grupp, summa fem ämnen. Ingen var med i flera grupper.

Ämnena voro: Hur tänker man i Älvsby församling kring

• Trosfördjupning och växt? I den gruppen var jag med.**
• Gudstjänstutveckling?
• Idealitet och frivillighet?
• Barn och unga?
• Diakonala utmaningar?

Det blev intressanta föredragningar och samtal. Jag antecknade noga. Skrev dock inte för egen del utan för det gemensamma. Egentligen skulle man från stiftet också haft med en notarie, alltså noterare, men av någon anledning blev det inte så. Kyrkoherden ombads därför några dagar innan att fixa en minnesanteckningskrivare. Hon bad mig. Helt OK. Det innebar ju bland annat att jag som har åsikter om allt och är inte så lite talträngd begränsades en del. Det är bra. Andra ges plats att kliva fram. Då framtiden skall dryftas är det inte helt orimligt att den som inte framöver har del i besluten om den placeras och placerar sig i bakgrunden.

Men så har jag ju alla anteckningar i behåll. Kopior har gått till stiftet.

Den 22 april – det är en söndag -återkommer biskopen och lämnar efter Högmässan sin rapport. Jag kommer inte att vara hemma då men den kommer ju att gå att läsa. Och begrunda. Och jämföra med anteckningarna.

*  Atacamaöknen - bilden är därifrån - brukar man säga är världens torraste plats. Jag Googlade och fann att 2012 skrev en tidning att sist det regnade där var 1971 och det sägs då ha varit första gången på över 400 år! Men senare notiser berättar att 2015 och 2017 kom det visst några doppar som fått en massa frön att gro till världens och BBC:s förundran.

**  I inlägget svära i kyrkan? den 1 mars berättade jag helt kort om detta och att jag också drog in Bibelstudiegruppen – alltså inte bara personal och förtroendevalda – i tankearbetet. Den sortens delaktighet tycker jag är viktig.

På samma sätt gjorde jag för några år sedan när vi titt och ofta diskuterade om ”barnbordet” i kyrkan skulle vara kvar under trappen längst bak eller permanent likt i familjegudstjänsterna flyttas fram i koret. Personalen diskuterade och tyckte utifrån sinaolika personliga perspektiv och preferenser. Det gjorde jag också. Men dessutom gjorde jag det ingen annan gjorde – frågade de barn som brukade vara i kyrkan och deras föräldrar om vad de tyckte skulle vara bäst. Och (som vanligt) hade jag bäst pejl på stämningarna på golvet.