stigstrombergsson

Idag tog jag en promenad till Församlingsgården. Det är ju inget märkvärdigt i sig. Jag gör ju ofta det då det är i den jag – liksom själva kyrkan som ligger intill – har min tjänstestationering med arbetsrum, fyllda bokhyllor, rörigt skrivbord och allt.

Men – Jag var arbetsfri idag och gick dit i alla fall för att lämna in ett dokument med nedanstående ordalydelse:

Härmed meddelar jag skriftligt vad som via muntlig information varit känt i tämligen lång tid.

I och med juni månads utgång 2018 avser jag att pensioneras och lämna min tjänst som komminister i Älvsby församling.

Älvsbyn den 22 mars 2018

Stig Strömbergsson

530621-9055

Så var det gjort!

Om det var alldeles nödvändigt vet jag inte. Inte kamreren heller men han tyckte ändå det var bra. Alltid fint med att en sådan sak blir skriven och kan diarieföras – typ.

Vad skall du göra som pensionär?

Så frågar folk. Både när- och fjärrstående.

Även jag spörjer mig själv samma sak.

Ärligt talat vet jag inte. Än.

Det är inte så att jag längtar efter att få lämna tjänsten. Jag är inte trött eller less på att verka som präst i Älvsby församling. Eller i kyrkan som helhet. Fåfäng som jag är tror jag till och med att jag nog skulle kunna ha en del att ge och bidra med ett eller två år till. Men jag har satt ett datum för när min sträcka i den lokala komministerstafetten skall vara färdigsprungen. Jag är alltså inte euforiskt lycklig över det och inte heller på något vis sorgsen eller harmsen. Jag har bara satt mitt datum.

Det är alltså en tjänst en präst lämnar vid sin pensionering. Att vara präst vigdes man till och det ämbetet och uppdraget i Vår Herres hage är kvar tills döden skiljer oss åt – eller att jag eller kyrkan begär en skilsmässa. Präst med uppdraget att förkunna Guds Ord och förvalta sakramenten är jag också i juli och framöver. Det är plattformen eller plattformarna för den saken som ändras, kanske försvinner.

Den tredje juni leder jag (inom min anställning) för sista gången Högmässa i Älvsby kyrka – och kanske Vidsel. Måndag den fjärde börjar min semester. Från den kommer jag inte att gå tillbaka till väntande höstarbetsuppgifter. Det gör nog att semestern kommer att kännas lite annorlunda men inte farligt. Den kommer att kännas längre, ända tills dess primärhustrun går i tjänst efter sin semester.

Men så blir det säsong för blåbär och för lingon. Det blir nog i och efter den vevan som omställningen kommer att kännas en del.

Det kan bli som ett tomhetsangrepp. Eller inte. I alla fall kommer att se nytt folk göra det jag under några år försökt göra. Troligen göra de det annorlunda. Förhoppningsvis bättre.

Rekryteringen (som jag inte alls tar del i utan bara är nyfiken på) verkar dock såhär långt positiv. Intressenter finns. Sökande också. Observera pluralis. Det är inte singularis. Och mer än dualis. Det är kul. Andra i närheten söker också präster – Älvsby folkhögskola, Piteå och Boden. Att finnas i ett sånt bädtajming-stim är inte helt optimalt men vad det verkar verkar Älvsby församling vara lockande. Det är enligt min enkla mening helt korrekt och välförtjänt – men alla är ju inte lika välinformerade och vidsynta som jag. Vissa med dålig allmänbildning lever i tanken att städer ”är bättre” – som Kindberg-Batra i vilseledda unga år.

Bilden? Funderade på att återanvända den i förra blogginlägget men hittade en annan.