stigstrombergsson

I förra inlägget skrev jag bland annat:

I teologiska ting anses jag av en del tämligen rigid...

 

Jag vet inte om det är sant – egentligen. Ser man till form – alltså hur jag försöker framställa och formulera saker är jag inte speciellt formfixerad. Jag måste inte för att känna mig trovärdig använda speciella nyckelord eller formuleringar typ försoning, rättfärdiggörelse, nåd, välsignelse och så vidare. Sakerna är oerhört viktiga – tro inget annat – men när det gäller formen för förkunnelse kan man göra rätt på många olika sätt. Eller fel.

 

Men vad är då min huvudsakliga teologi? Om jag nu har någon?

Jag har ritat min teologi! En naivistisk teckning! Klicka på den blir den större.

 

Över huvud taget är jag svag för att rita. Det var framför allt familjegudstjänsterna som i tidiga prästår satte mig på spåret men jag tror inspirationsroten nog låg längre tillbaka i tiden. I vart fall utvecklade jag i mina försök att illustrera Bibeltexter och tankegångar ett färgsystem för white-board som jag varit trogen i alla år. Jag har aldrig berättat det förrän nu men Rött står för Gud, Jesus och annat 100% bra, Svart står för den Onde och det onda medans Blått och Grönt är värdeneutrala färger.*

 

Jag har inte varit i gudstjänst idag. Jag erkänner!

Har haft uppdraget att ansvara de tre senaste helgerna och står inför tre till på raken. Dessutom var det kallt i morse. Svinkallt! Och strömlöst när vi vaknade för att se 3-milen. Just då jag var på väg ut i garaget för att hämta Trangia-köket för att kunna koka tevatten kom elektriciteten tillbaka och vi kunde vi se Stina Nilsson nypa ett silver och ryssarna efter många om och men slå tillbaka den tyska hockeyattacken.**

 

Förra söndagen använde jag min teckning. Den var inbladad i det gudstjänstblad – det som kallas agenda – som alla gudstjänstfirare får. Teckningen illustrerar min teologi. Den rigida delen. Alltså innehållet. Det som är sant, tillbörligt och riktigt vilken form förkunnelsen än har.

 

Jag hade gjort teckningen för ett annat sammanhang men fick sent på lördagskvällen för mig att använda den innan några kommentarer om det som var dagens egentliga text: Djävulen frestar Jesus. Just den händelsen är en episod i Jesushistorien och detta med episoder är lite av ett problem. Det kyrkliga året i sig plockar ut avsnitt ur sina ursprungliga sammanhang och sätter in dem i ett nytt. Det förstärker episodismen – nytt ord! Då många firar gudstjänst 1-2 gånger i månaden (max) blir det det därför lätt inslag utan varp – om man får ta en vävbild.

 

Jag visste att kören (20-25 personer plus anhörigsvans) skulle vara i kyrkan. Många men inte alla dessa firar då och då eller rentav ofta gudstjänst också när de inte skall ”medverka”. Denna dag gällde ju man ur huse och alla på plats.

Församlingens konfirmander har att fira minst två gudstjänster varje månad så gissningsvis skulle ett antal av de 50 vara där – 15 visade senare räkning.

En översikt kanske är på sin plats tänkte jag i den sena timman så alla fick teckningen. Jag hade en stor att peka på. Och förklarade:

 

• Högst upp en triangel. Vanlig symbol för Gud. Som naturligtvis inte är trekantig. Väl Treenig med triangel som en symbol.
• Gud blir människa. Pil ned till ett Kristusmonogram. P X fast det K R. Kristus. Så – på det sättet – älskade Gud världen att Gud blev människa. För att ställa sig på människornas sida. Jesus är Gud som människa. Eller Guds son. Samma sak. Observera den röda färgen. Och Joh 3:16 som jag citerade.
• I den röda bubblan exempel på vad Gud som människa gjorde. Från vänster till höger: Föddes och låg i en Krubba samtidigt som en Stjärna lyste. Åkte Båt och i sådana sammanhang stillade storm, gick på vatten och gjorde andra kärleksfulla märkliga ting typ botade sjuka, uppväckte döda, gav massor med folk mat ut ur nästan ingenting, förlät synder mm. Samlade Folk omkring sig och undervisade dem om Gud och ofta då i liknelser men även i klartext – samt valde ut 12 att tillsammans leda allt vidare. Bad natten före sin avrättning och tog då definitivt och slutgiltigt över på och in i sig själv alla människor skuld och gudsfrånvaro. Dog på Korset för hela mänskligheten. Uppstod och lämnade Grott-graven tom. Återvände till Fadern för att regera och alltid kunna vara överallt.
  Hela sviten är inbäddad i Joh 3:16. Guds sätt att älska världen tillbaka till sig.
• Det var inte bara då. Jesus skapade en fortsättning på sin kärlek – det blå. Den Kristna Kyrkan. Man berättade – jo, det är ett Öra! – om Jesus och de berättelserna skrevs ner och vi har Ordet, Bibeln. Guds Ande gavs och ges till var och en som döps – Dopet är inrättat av Jesus. Och Nattvarden/Mässan där Han själv i med och under bröd och vin ger sin kropp och sitt blod, sig själv.
• Han utger sig, offrar sig, fortfarande och på det sättet möter den stora blå gubben – jag/du – Honom. Så – på det sättet – älskar Gud dig. Johannes 3:16 igen. 
• Det är den kärlek som ger. Sådan kärlek pockar på gensvar, kärlek tillbaka. Vr kärlek till Gud är inte främst att tänka varma tankar om Gud. Inte ens att hemfalla till stämningsfullhet eller rentav entusiastiska lovsånger typ Gud e bra! Gud e bra! Gud e bra å ja e gla!
  Vägen för kärleksgensvaret är tydlig – observera det lätta färgbytet till orange.
  Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.
  Medmänniskan är i fokus. Hon skall få vår Gudskärlek. Notera att det är 3:16 – samma siffror i Första Johannes brev som i Evangeliet. 1an anger bara en annan Bibelbok.
• Mellan Stjärnan/Krubban och Båten döptes Jesus. Det var en invigning till allt Han skulle göra. Efter dopet fastade han. Sedan utmanades han av Djävulen. Det handlade Evangelietexten om för en stund sedan. Och om den vill jag säga kort...

Men det, noble Bloggläsius, skriver jag inte om.

 

En liten sak till: 10 i 11 rasslade det i kyrkporten. Drygt 20 konfirmander plus deras ledare, alla hemmahörande i Luleå, välde in. De skall ha sin ”läsperiod” i sommar men hade från fredag kväll haft en första gemensam förträff på folkhögskolan. De valde att fira gudstjänst med vår församling. Summa blev vi 127 personer i kyrkan, 71 nattvardsgäster.

 

---

*  Riktigt lyckad kände jag mig den gång i slutet av 80-talet då en kyrkvärd frågade om detta var ett tänkt system. Hon hade sett och hört mig i farten ett antal familjegudstjänster och börjat fundera i de banorna.

**  Den efterföljande TV-gudstjänsten var också bra! Svenska kyrkan är oerhört internationell också hemma i folkhemmets miljonprogramsområden. Fint!