stigstrombergsson

I flöden jag ser på Facebook och annorstans publiceras till förgasning bilder på julpynt och Advents-dito – jag bortser nu från allt rent kommersiellt matande. Det finns också notiser och referat om Adventsmusik och konserter och trudilutter men aldrig något om förkunnelsen i de olika Advents-gudstjänsterna. Jag känner mig nästan lite avundsjuk.

För att skapa lite balans eller bara för att vara kaxig publicerar jag därför manus till den förkunnelse – det som oftast kallas Predikan – som jag försökte bära fram i Älvsby kyrka första Adventssöndagen 2018. Naturligtvis sjöngs de väntade, självklara och vanliga psalmerna. Kören sjöng också bra. 67 personer var i kyrkan. Jag sa ungefär följande:

Det är regeringskris i Sverige.

I alla fall saknar vi regering – alltså stadig.

Det verkar inte göra så mycket. Det mesta verkar fungera i alla fall.

Ändå finns frågan som i På spåret som började i fredags: Vart är vi på väg?

Ett avgörande närmar sig nog i alla fall. Eller ett beslut.

En avgörelse om man skulle ta till ett ord från den så kallade ”religiösa världen”.

Naturligtvis skall jag inte prata om regeringsfrågan i Sverige.

Jag nämnde den bara som någon sorts anknytning.

Jag skall prata om andra regeringsfrågor/kriser.

En var i Jerusalem år 33 – den Bibeltexten handlade om. Och som en Bibeltext jag snart skall läsa också handlar om.

En är här och nu. Individuell. För var och en. Mig. Du som som hör på.

Vem eller vad skall styra i Jerusalem år 33? Det handlade Bibeltexten om.

Jesus rider in i staden på den välkända Advents-åsnan.

Folket sjöng sitt Hosianna – Befria oss! Det det gjorde vi också.

Att Jesus gjorde som han gjorde betydde något. Folk uppfattade nåt av åsnan och vägvalet. Och att det hände inemot en stor högtid, Påsken. Jesus gör som om han sa Jag är Befriaren från Gud, Messias – kungen från Gud. Det fattade folk. På två sätt.

Bra! Äntligen! Nu! Skär palmblad! Nu kommer Förändringen med stort F!

Nää! Vaddå? Allt fungerar ju! Tron, traditionerna, stämningen, vardagen och helgdagen. Är det inte bra som det är?

Den sista attityden vill dämpa entusiasmen – berättar fortsättningen. De ber Jesus stoppa sången, det de tycker är en överdrift som stör. Och när bara drygt halva veckan gått ha de totalt avvisat Jesus och dömt honom till döden – traditionsbevararna. Så gick det med den regeringsfrågan i Jerusalem.

Men det fanns en part till – den som egentligen inte brydde sig, den som bara ville ha lugn och ro, stabilitet och ordning. Makthavaren Pilatus.

Pilatus var inte speciellt religiös, inte på det sätt man var i Jerusalem. Han hade värderingar mer byggda på filosofi och makt. Han var kallsinnig för de sätt folk ville låta religion prägla samhället – vare sig det gällde bevararnas traditioner eller de mer religiösas entusiasm.

Bevararna – där som ofta de som dominerar – var beroende av honom. De ber honom därför, för stabilitetens skull, godkänna det slutliga nedtystandet av Jesus – skriva under dödsdomen.

För att försöka förstå alltsammans pratar Pilatus med Jesus. Ur det samtalet ska jag nu läsa ett kort stycke – andra årgångens text.

Textläsning: Joh 18:36-37+38.

Vad kan detta säga oss som är här 1 Advent 2018? Jo...

• Jesus står för något annat än, något mer än, traditioner, stabilitet, ordning – vare sig i samhälle eller i kyrka.
• Jesus står för något annat än, något mer än, reformer, förändringar och världsförbättring – vare sig i samhälle eller i kyrka.
• Jesus står inte för ett samhällsprogram, inte ens ett kyrkoprogram.

Mitt rike är inte av denna världen sa han ju.

Vid ett annat tillfälle sa han: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6).

Det Jesus är ute efter – och första Advent handlar om – är hur vi, jag och du, förhåller oss till Honom. Om han skall få vara det han vill och erbjuder. Eller om han när det kommer till kritan avvisas. Det handlar om det ord jag nämnde i början: avgörelse. För första gången eller 50-11:e. Och då som nu finns tre attityder:

• Hosianna-sjungarna som tappade luften. Så blir det lätt nu också. Man är Jesus-jublare när det ger nåt, inte på allvar. Söker stämningen mer än Sanning.
• Bevararna som fick sitt invanda. Så blir det ofta nu också när man mer vill bevara stabilitet och rubba inte mina tanke-cirklar än söka Sanning.
• Pilatus fegade ur! Också idag blir frågan Vad är sanning? inte allvarligt menad. Den betyder bara Jag vill inte veta – Sanningen alltså.

Vad sa Jesus?

Jag har fötts – firar vi om några veckor – och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Egentligen varaSanningen. Som är Gud.

Detta säger han bara någon timme innan han korsfästs – utges – för att världen skall kunna återförenas med Gud. Det är i detta, det han gjorde på korset som vi har, får och erbjuds Vägen och Livet, den Väg vi erbjuds att vara på, tro på som är ett Liv med Gud redan här i världen och som sträcker sig bortom döden.

Men valet är vårt! Utmaningen riktas till oss. Inbjudan till avgörelse.

Det syns i episteln sa Jesus något i uppenbarelsen Johannes fick, ord som var för att läsas upp när de kristna i Laodikeia firade gudstjänst:

Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.

Äta med Jesus?

Det är nog Nattvarden/Mässan – bland annat och särskilt. Dit alla är bjudna och där är alla välkomna – som vill. Erbjuds dock inte idag – men på onsdag 18.30. Och nästa söndag.