stigstrombergsson

OBS: När detta publiceras är det torsdag eftermiddag. Det skrevs sent onsdag kväll.

Att tillbringa ett par timmar med att åka skidor sätter saker i rörelse. Benen rör sig, armarna pendlar, blodpumpen ökar slagfrekvensen, svettkörtlarna sipprar. En märklig blandning av tillfredsställelse och illamående inställer sig.

Och eftertankar. Det vore inte helt fel om man rörde lite mer. Bättre ork, muskelstyrka och kondition kunde vara på sin plats – även om jag inte alldeles är en soffpotatis. Jag orkar ju om föret är anständigt och underlaget bra åka skidor en mil utan att stanna.

Andra tankar kommer också. Röra sig stimulerar ju hjärnaktiviteten och det kring många saker och det smittar av sig på fjällvistelsen också när jag inte åker skidor:

• Blogginläggen med rubriken P minus funderade jag kring.
• En ”diskussions”tråd på Facebook på en sida som heter Vi säger NEJ till Regeringens erkännande av Palestina som stat. Jag ställde där en fråga om det inte fanns någon som skrev där som hade några invändningar mot den israeliska arméns skarpa beskjutning av demonstranter vid avspärrningarna mot Gaza. Frågan togs som ett utfall och skjutningarna antingen förnekades eller försvarades och jag diagnostiserades mycket affekterat som antisemit, Israel-hatare och terroristkramare. I kväll – onsdag – också av någon ansvarig för sidan i ett ”samtal” med en annan person omnämndes jag som råkat starta tråden som ”en knäppgök som kommer instövlande i nazistboots”. Jag tror inte man vare sig imponerar eller övertygar mig med den argumentationsnivån men det märkliga är att jag vet om individer som vad jag förstått önskar vara seriösa kristna och hyggliga människor som länkar till Vi säger NEJ till... med vidhängande demoniserande kommentarer. Förbryllande.
• Hur min egen församling i allmänhet och ungdomsverksamheten i synnerhet i praktiken profilerar sig vad gäller gudstjänst- och Nattvardsliv. Hur självcensurerande ska jag vara med 80 dagar kvar till pension?
• Hur S och C som i höstas gick till val mot sådana de menade ”vill stänga kyrkan” nu denna mandatperiod ansvarar just för att den stänger. Med ansvar menar jag ansvar, inte orsak eller initiativ. Samma fråga som nyss.
• Hur olika det är mellan de krav på verksamhetsplanering och detaljer i ekonomin som ställs på vissa delar av församlingens verksamhet och hur lösa boliner det tillåts vara för andra delar – liksom i bokslut och verksamhetsredovisning. George Orwells ord i satiren Djurfarmen äger sin aktualitet: Alla djur är jämlika men vissa djur – grisarna som satt sig i maktläge – är mer jämlika än andra djur. Kan man tala/skriva i klartext om sådant? Ska man göra det?
• Och för att gå till kyrkans nationella nivå: Att inga i den högt uppsatta kanslibyråkratin kan sträcka sig till att göra en enda pudel och erkänna med ord lånade från en tidigare socialdemokratisk finansministers dikt: Kyrkohandboken är ett jävla skit, som vi baxat ända hit.*
• Ett utkast till ett blogginlägg jag igår (åter)fann i min dator. Sökvägen till mappen ifråga var Den här datorn-Dokument-för blogg-senare kanske. Utkastet har titeln snällhetens självbedrägeri och skrevs för snart 2½ år sedan. Det som just då hände behandlas inte i utkastet men det som då hände en annan aktualiserade hos mig en så kallad process jag själv var involverad i ytterligare 2½-3 år bakåt i tiden. Mer än fem år tillbaka – kan man då släppa på självcensuren? Ska man?

Sådant – och mycket annat – tänker jag på samtidigt som jag semestrar i fjällen.

* Löntagarfonderna som det då gällde infördes – och avskaffades.