stigstrombergsson

För att uppenbara det givna: Det är om mitt eget bloggande jag nu först skriver. Sedan kommer annat.

Det är onekligen deprimerande att till höger i listan över bloggposter se ett monotont P minus i en till synes evig nedräkning. Faktiskt ganska skittrist. Vad ger det?

Behovet av en längre avvikande rubrik blir påtagligt.

vad det ger mig -återgår till frågan – är runt en timme dagligen av Bibelläsning och tankeformuleringskonst vid tangentbordet. Faktiskt enormt intressant. Inte resultatet jag kommer fram till – SÅ högmodig är jag inte! Men anmarschen. Bläddrandet. Ögnandet av grekisk text – av tidsskäl bara ögna, inte läsa, analysera, översätta. Skumma en tjock kommentar – av samma tidsskäl inte läsa utan bara skumma, ibland bläddra.

"Du läser ju sånnadär knäppa böcker. Du kan lika gärna tenta dom."

Så löd Primärhustruns ord när jag för en del år sedan funderade på om jag skulle hoppa på en 40-poängskurs* för att öka min teologie kandidatexamen till en teologie magister. Jag gjorde så och fick mitt magisterarbete väl godkänt i november 2006. Det roliga med saken var dock inte resultatet utan själva arbetet.

När jag funderar över och skriver P minus intensivjobbar jag inte på det sättet men onekligen varmkörs min exe-get-iska motor en del även om det är på tomgångsvarv. Motorn är i alla fall inte still.

Att jag skriver skittristigheter har därför helt själviska motiv.

Olikartade skittristigheter

Det är inte rubriken på ett annat inlägg utan på fortsättningen av detta och äe en utmanande förolämpning mot andra sätt att blogga. I min närhet.

Om det är monotont att följa min bloggs enahanda innehåll är det också monotont att till exempel. se samma rubrik dag efter dag hos någon annan som bara skriver en gång i veckan. Skittrist!

Eller på en ännu annan som oftaligen skriver i och för sig ganska skarpsinnigt men ändå enahanda kritik av kyrkan och vad som där händer och fötter följt av kommentarer som sällan går på sak utan hamnar i två olika diken.

Eller på ytterligare en annan som ihärdigt utan att alls sympatisera med demsamma hänvisar till artiklar med obskyrt udda innehåll i frikyrkoblaskorna Dagen och Världen idag – eller så fotboll.

Jag läser de bloggarna. Jag till och med länkar till dem.

Tycker att de är läsbara och följdvärda med just sina olikartade skitviktigheter.

Och jag fick en rubrik som bryter monotonin i rubriklistan till höger.

*  40 poäng då är 60poäng nu efter det att universitetssystemen bolongaiserats.