stigstrombergsson

Lokala världsbladet alias Piteå-Tidningen är gles med sin kyrkliga bevakning – milt uttryckt. Kanske kan man klandra tidningen något för detta. Dock beror det enligt min enkla mening främst på att det i kyrkliga sammanhang inte händer något som är så spännande att det skapar nyheter. Kyrklig självkritik av sin egen tråkighet och slätstrukenhet är här av nöden. Den slanten har också en annan sida. Journalistik har ju att göra med att rapportera det ovanliga och oväntade, problem och skandaler, mygel och fiffel. Rattfyllon får rubriker men jag som kör nykter blir aldrig omskriven. Att det då inte finns något kyrkligt skräp att rapportera om är ju positivt. Hälsan tiger ju som bekant still – typ.*

Idag var kyrkan på både första och sista sidan samt ett helt uppslag en bit in i bladet.** Jag tror inte det hände ens i samband med kyrkovalet i höstas.

Tar vi baksidan först redovisar den att kyrkoherden i Arvidsjaur-Arjeplogs pastorat avskedspredikar. Hon lämnar efter många år sin tjänst för annat prästuppdrag. Inlands- och fjälläsekretsen härmed uppdaterad.

Framsidan handlar om viktig verksamhet. Inget speciellt har hänt annat än – gissar jag – tidningen kommit på att man inte haft något kyrkligt på länge och nu måste kasta åt prenumeranterna ett köttben av den typen. Förresten – för någon vecka sedan var det nåt! Då handlade det om det där blufföretaget som mot avgift ”hjälper” människor att skicka in icke giltiga meddelanden om att de vill utträda ur kyrkan. Det stod faktiskt i tidningen. Och igår eller i förrgår att vi fått ny kontraktsprost.

Andan i Piteå älvdal är sparsam, ibland upprörande snål. Det gör att man inte utan att redan vara prenumerant eller i enstaka fall erlägga en avgift kan läsa vad tidningen skriver om. Du, noble Bloggläsius, får alltså själv leta upp det hela och punga ut med några tior om du inte likt jag själv är av den lyckliga sortens människor som varje vardagsmorgon kan fiska upp avisen ur brevlådan. Länk får du här.

Framsidan och uppslaget handlar alltså om konfirmandverksamheten i området och vilken betydelse eventuella resor då har. Kyrkoherden härstädes förtalte igår att hon intervjuats och idag kunde jag alltså betrakta resultatet. Jag är glad. Älvsby församlings tankar och upplägg redovisas korrekt och står sig mycket väl i jämförelse med det mesta i den här vägen. Här är ambitionen hög! Och utfallet tämligen gott.

Naturligtvis är det ingen nyhet för mig att det är så. I inlägget svära i kyrkan? av den 1 mars skrev jag om en Konfirmandnätverksträff som just gått av stapeln. Där byts och ges mycket mer och annan information än vad tidningen förmedlar och min slutsats från då kvarstår:

I Älvsbyn behöver vi inte skämmas vare sig kvantitativt eller kvalitativt, vare sig det gäller samlingarnas antal, timvolym, ”studieplan” och innehåll, gudstjänstdeltagande, könsfördelning eller annat. Om vi är speciellt skickliga vet jag inte. Det må andra bedöma. Men vi är seriösa och ger järnet.

I tidningen stod det så här om Älvsbyn: 21 veckoträffar (oktober till maj – bloggarens anm) samt ett helgläger är på schemat innan resan till Grekland. Ungdomarna skall även göra två gudstjänstbesök per månad varav en av dem skall vara en söndagsgudstjänst. 20 maj åker hälften av konfirmanderna till Grekland och veckan efter åker resterande ungdomar med vändande flyg.

Tidningen talar om antal ungdomar men inte i relation till hur många det finns i aktuell årsklass och hur stor del av dessa som är kyrkotillhöriga. Kanske är den procenten viktig. Fördelningen pojkar-flickor nämns inte heller – i Älvsbyn är det fifty-fifty.

Kostnaderna behandlas. Här kan det vara så att församlingarna räknar lite olika, bemannar i olika hög grad och så vidare. Summorna innefattar hur som helst både personal- och verksamhetskostnader. En del personal – präster – är då dyrare än andra – till exempel fritidsledare. Verksamheten kan ha olika omfattning och innefatta eller inte material, förtäring, lägerdygn och annat. Exakt kompatibelt blir det inte. Men om man ändå med kampsporten matematisk division angriper det tidningen berättar får man följande resultat:

• Piteå församling: Några förträffar. Ganska få gudstjänstbesök. 8 dagarsläger på Västkusten. 15½ tusen per konfirmand.
• Norrfjärden: Veckoläsning – tror jag. Ett antal gudstjänstbesök. Knapp veckas läger utanför Stockholm. 14½ tusen.
• Älvsbyn: Veckoläsning, kort läger och gudstjänster enligt ovan. En vecka på Samos. 18½ tusen.
• Hortlax: Lektioner på hemmaplan. Gudstjänst okänt. Frivillig studieresa till Stockholm. 21 tusen.

Jag är inte ett dugg generad!

Men mer finns att göra!

*  Gräver man djupt hittar man naturligtvis också kyrkligt skräp. Mannamån, byråkratisk självgodhet, inkonsekvens, intriger och annat. Självklart finns sådant också liksom överallt där det finns människor av kött och blod.

**Detta de så kallade Predikoturerna oräknade. De är det som om fredagarna annonserar alla gudstjänster och sammankomster i Pite älvdal från Bottenviken till EU:s icke ännu uppförda mur mot Norgenorska gränsen – drygt en sida lika layout-mässigt lika läsattraktiv som redovisningarna av aktiekurserna.