stigstrombergsson

När kapitel 15 i Markus berättelse om Jesus börjar är vi odiskutabelt inne i Passionshistorien hur den än kan anses vara avgränsad – se inlägget P minus 87 för olika förslag i den saken. Dramatiken med flera olika personer inblandade och att saker händer slag i slag fortsätter som i det förra kapitlet. Enda – och avgörande – skillnaden är att nu är det ockupationsmakten Rom som är aktörer.

Jesus egna landsmän hade inte auktoritet att verkställa dödsdomar. I alla fall inte just den år det nu kan vara frågan om – runt 33 enligt den vanliga tideräkningen. Särskilt vid stora högtider som Påsken och i det religiösa och politiska centret Jerusalem hade man ögonen på sig. Den romerske landshövdingen Pilatus som vanligen residerade nere vid Medelhavskusten drog i trängda lägen  med förstärkt trupp till Jerusalem. Därför är han på plats och både kan och måste konsulteras.

Av sina landsmän dömdes Jesus på religiösa grunder. Vers 64 i kapitel 14 innehåller utsagan. Problemet var att det inte skulle vara något problem för Pilatus, kallsinnig som han var till judarnas interna religiösa gnabb. Ärendet får alltså en annan eller i alla fall närbesläktad vinkling: Judarnas kung. För judarna är det ett religiöst anspråk men i Pilatus öron är det bara en politisk sak. Han finner inte Jesus skyldig men faller undan för trycket och låter den oskyldige Jesus ta mördaren (alternativt upprorsmakarens) Barabbas plats på korset i mitten.

Markus är nu oerhört detaljerad. Han berättar händelseförloppet i tre-timmars-block.

• Påsk-lammet som skall ätas skall vara färskt och slaktas mellan skymning och mörker – säg vid 18-tiden på torsdagen.
• Det skall tillagas, helstekas. Det gör att den ceremoniella måltiden börjar sent – vid 21-tiden?
• Vid midnatt är den slut och Jesus med följeslagare går ut ur staden.
• I Getsemane ber Jesus och dit kommer Judas med anhang. Jesus arresteras – kanske runt 3 – och förs till det judiska styret eller delar av det.
• Innan soluppgången vid 6-tiden då tupparna gal har han dömts till döden och blivit förnekad av Petrus.
• Sedan ljuset väl kommit – tidigt på morgonen – bär det iväg till Pilatus för förhandlingar, fångbyte och hånfull misshandel.
• Det var vid tredje timmen de korsfäste honom står i 15:25. Det är 9 på morgonen eftersom man räknar från soluppgången.
• Vid sjätte timmen – klockan 12 – föll ett mörker över hela jorden som varade till nionde timmen.
• Då – klockan 15 – ropar Jesus enligt vers 34: Eloi, Eloi, lema babachtani (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig). Och dör.
• Bråttom blir det! Vid solnedgången blir det sabbat. Då skall allt bli stilla. Därför begravs Jesus snabbt och – i kvinnornas ögon provisoriskt – runt klockan 18.

Markus skriver alltså detta ungefär 30 år efter det att det hände. Han skriver det han hört (och kanske såg en del av) för sådana som tidigare hade hört det berättas muntligt. Flera gånger. Just detaljrikedomen visar att här rör vi oss i de mest centrala delarna av allt som har med Jesus att göra. Det blir Bibelforskningens, exe-get-ikens, enkla slutsats. Detta handlar om vad de första Jesustroende tillmätte en helt avgörande betydelse – och som absolut inte kan tappas bort eller gås förbi när det gäller kristen tro.

Och då har vi ännu inte kommit till själva grejen....