stigstrombergsson

Vad tänker läsaren?

Det kan vara en författares fråga. Kan. I alla fall om författaren avser informera om någonting eller att hans eller hennes skriveri skall försäljas och generera inkomst. Är författaren en dagboksskrivare är det inte så kittsligt. Dagböcker ska ju inte läsas av andra. I alla fall inte än. En del författare som är så kallade poeter tror jag inte heller tänker på vad deras läsare kan tänkas tänka. Gjorde det så skrev de något annat.

Vad tänker läsaren?

Som bloggare tänker jag så. Då och då. Inte alltid. Men ibland. Jag kan ju inse att det just nu är med en viss monotoni bloggrubrikerna P minus någonting kommer. Och att innehållet i dessa är enahanda: En daglig kort notis kring ett Bibelkapitel. Inte ens en fromsint och så kallad uppbygglig notis utan en Bibellättvetenskaplig. Vad är det för nytta med det? Vad tänker läsaren? – han eller hon men inte många som tillhör kategorin Har inget vettigare att göra än att läsa Stigs blogg.

Markus 16-kapitliga berättelse blev P minus 100-85. 84:an blev två bloggposter innan jag sammantaget med nummer 83 berört vad Lukas berättar om Jesus som liten och lite till däromkring. Nu, i blogginlägget P minus 82 är jag framme vid kapitel 3 i Lukas berättelse.

Läs det! Läs det nu! Innan du läser mer här!

Använd din egen Bibel eller www.bibel.se.

Det är nog egentligen här den börjar, i 3:1. Lukas berättelse om Jesus. Mycket tyder på att det föregående är skrivet separat och placerats innan som en upptakt till själva huvudstoryn som börjar här. En Bibelforskare jag försöker följa påstår i alla fall så. Inte så att separat skulle betyda att det gått lång tid mellan att Lukas skrev sin berättelse och sin ”barndomshistoria”. Hade det funnits ett gäng handskrifter utan kapitel ett och två kan man tänka att ett barndomsberättelselöst original funnits ett tag och hunnit skrivas av i nya kopior innan det kompletterades. Men så är det inte. Alla handskrifter till Lukas berättelse är kompletta – om man uttrycker det så. Möjligen har Lukas jobbat på berättelserna som separata skriverier men sedan utan alltför mycket skavsår valde att foga ihop.*

Lukas, som sin förlaga Markus, startar sin berättelse om den vuxne Jesus med Johannes Döparen och daterar högstämt: Under femtonde året av...

De personer som nämns i 3:1-2 kommer sedan alla utom Tiberius och en till att glimma till i berättelsen. Vem Lysanias i Abilene i Syrien var och varför han nämns är nämligen en gåta. Kanske var Lukas från Abilene? Theofilos – vem han då var – kanske levde där? Ingen vet. Men han står där, Lysanias.

Markus berättelse beskriver Johannes utseende och livsstil och att han för-pratade om Jesus. Vad han i övrigt sa när han samlade en massa följeslagare nämns inte.

Lukas ändrar. Han tonar ner det bisarra hos ökenprofeten genom att stryka beskrivningen och fyller ut luckan om vad Johannes sa. Så gör också Matteus på sitt håll men på ett annorlunda sätt.

När det gäller detta och mycket mer i berättelserna kan det vara en poäng att bläddra mellan Markus-Lukas-Matteus. De Jesusberättarna framställer Jesus på snarlika sätt och deras likheter och olikheter ger ofta intressanta ledtrådar till hur de tänkt och vad de velat betona.**

Lukas för ut Johannes ur handlingen genom att redan nu berätta vad som senare hände med honom. Att han sattes i fängelse kommer därför att stå före det alla visste – att det var Johannes som döpte Jesus.

Precis som i Markus berättelse återges beskedet från himlen om vem Jesus är: Du är min älskade son, du är min utvalde.

Markus berättelse går sedan direkt från dopet till att Jesus frestas. Så gör också Matteus men Lukas tar en paus. Han vill borra vidare i detta att Jesus är Guds son. Släktregistret i verserna 23-38 har nämligen den slutklämmen. Det är den Lukas avser visa.***

*  Detta sagda är inte helt sant. Det finns visst Lukas-skrifter som saknar kapitel 1 och 2. De är medvetet reducerade och användes under ett par hundra år i den religiösa falang som en bit in i 100-talet grundades av kättaren Markion. Se Wikipedia om Markion för mer information.

**  De tre tillsammans kallas för synoptikerna. Grekiskan spökar! Att optik kan ha med seende att göra inses lätt. Ordet syn på grekiska – jag avstår från att skriva det med grekiska bokstäver – betyder ihop, samman. Sam-synta blir et bra svenskt ord för det Bibelvetenskapliska synoptiska.

***  Matteus har också ett släktregister som han börjar sin berättelse med. De bägge stamtavlorna stämmer varken med varandra eller med liknande släktregister i Gamla testamentet – något som Bibelforskare skrivit om sida upp och sida ner.