stigstrombergsson

Lukas berättelse om Jesus, kapitel 8.

Är det ens ett dugg intressant?

I min bokhylla finns en hel del. Bland annat en stor tjock vetenskaplig kommentar i två band till Lukas berättelse. Joseph A Fitzmyer heter författaren. På Wikipedia kan man läsa om honom och få en lista över all exe-get-isk litteratur som lämnat hans penna, skrivmaskin och ordbehandlingsprogram.

Samtidigt – snarare i anslutning till – mina korta noteringar om Lukas berättelse om Jesus har jag ögnat Fitzmyers första volym. Läst är för mycket sagt. Studerat vore rent ljug. Också ordet ögnat är en överdrift. Bläddrat och hoppat är mest sanningsenligt.

De första nästan 280 sidorna är en allmän introduktion till Lukas berättelse med en genomgång av Lukasforskningens läge runt 1989 följt av ett avsnitt om Lukas, när hans berättelse skall dateras, vilka läsarna kan tänkas vara. Hur berättelsen är sammansatt, vilka källor Lukas kan ha haft och hans eventuella beroende av andra tas upp tillsammans med en massa noteringar om hans språk och stil. Ytterligare annat kommer med innan Introduktionen kröns med en skiss över Lukas teologi – en skiss på ca 140 sidor och alltså en bok i sig.

Från sidan 287 kommer sedan Fitzmeyers översättning och kommentarer. På sidan 695 har han hunnit fram till kapitel 8 som behandlas i ungefär 50 engelska sidor – att bläddra och hoppa i.

Notisen om de namngivna kvinnorna i 8:1-3 skall nog snarast ses som en avslutning på Jesus tal. Lukas har gjort på liknande sätt tidigare när han en bit in i kapitel 6 lät en räcka händelser avrundas med att de tolv namngivna apostlarna räknades upp innan ett nytt sammanhang inleddes. Namnuppräkningarna verkar vara skarvar i framställningen – typ. Att då kvinnor, kanske rentav kvinnliga apostlar, räknas upp är speciellt för Lukas – och givetvis intressant. 

När jag för drygt 10 år sedan ”påbyggnadsläste” upp min Teologie kandidatexamen till dito Magister fann jag anledning att i min uppsats till avsnittet om Lukas särstoff: Jerusalems kvinnor – 23:27-32 göra en utvikning som jag kallade "Kvinnornas evangelium". Då resten av Lukas kapitel 8 i stort liknar Markus kapitel 3 och 5 som jag skrivit om tidigare väljer jag därför här att kopiera in min uppsatstext kring detaljen ifråga.

Ta dock inte det som anledning att inte läsa Lukas åttonde kapitel i sin helhet.

Kvinnornas evangelium

Om man i en konkordans till Nya Testamentet söker på ord som dotter, flicka, hustru, kvinna, Maria, moder, syster, tjänsteflicka och änka samt förtecknar de scener där orden förekommer skapas en intressant bild.

Hos Markus återfinns då några nämnda konkreta kvinnor och i några undervisande avsnitt tar författaren upp företeelser kring kvinnor och relationer där kvinnor är involverade. Huvuddelen av de konkreta personerna är kvinnor som kommer i kontakt med Jesus i och med att Jesus botar deras eller deras anhörigas sjukdomar. I den gruppen finns Petrus svärmor, Jairos dotter, kvinnan med kroniska blödningar och den syrisk-fenikiska kvinnan med en sjuk dotter. Ett par kvinnor, änkan med kopparmynten och kvinnan med balsamflaskan, presenteras som föredömen i generositet respektive hängivenhet. Jesus familj presenteras som distanserad till Jesus och en annan distanserad grupp finns på avstånd vid Golgota och vid graven. Denna sista grupp kommer till graven morgonen efter sabbaten.

I övrigt, med undantag för den tjänsteflicka som ansätter Petrus när Jesus rannsakas inför rådet, är kvinnor nämnda utan att vara fysiskt närvarande. Konkreta kvinnor som nämns på detta sätt är Herodias och hennes dotter i samband med Johannes döparens avrättning. I övrigt omnämns kvinnor och de relationer de står i Jesus undervisning om vuxna barns plikter mot sina föräldrar, äktenskap, de yttersta tiderna, uppståndelsen etc.

I Matteus berättelse om den vuxne Jesus förändras inte bilden nämnvärt. Allt som finns hos Markus återberättas av Matteus men ibland flyttat till annan plats i berättelsen. Han tillför ett par liknelser med undervisning om den yttersta domen där kvinnor omtalas. Han utökar antalet av dem som fick äta vid bespisningsundren med också kvinnor och barn samt låter ett par kvinnliga bilder förekomma i Jesus förhållande till Jerusalem. Den enda konkreta kvinnan han för in i berättelsen är Pilatus hustru.

Lukasevangeliet skapar en annan bild. Praktiskt taget allt Markus berättar behåller Lukas men ibland på andra platser i sin framställning. Det påtagliga är dock att han utökar antalet konkreta kvinnor som kommer i kontakt med Jesus: Änkan i Nain, kvinnor i Galileen som följer Jesus, Marta och Maria, en ropande kvinna i folkhopen, en kutryggig gumma och de kvinnor som gråtande följer Jesus till avrättningsplatsen. Mötet mellan Jesus och den syrisk-fenikiska kvinnan stryks dock och Lukas låter först i Apostlagärningarna budskapet om Jesus gå utanför Galiléen-Judeen. En av de liknelser Matteus kompletterar Markus med finns också hos Lukas som dessutom har ytterligare liknelse- och undervisningsavsnitt som innehåll har kvinnor och det som förknippas med kvinnor.

Sett utifrån den traditionella teorin om sambandet mellan de synoptiska evangelierna kan då sägas att Markus innehåller en del men inte mycket om kvinnor, källan ”Q” om möjligt ännu mindre men hos Lukas, i hans skrivna källmaterial eller i hans minne av vad som berättas muntligt eller i hans egen reflexion spelar kvinnor, och då faktiskt äldre kvinnor, en mer markant roll. I Apostlagärningarna fortsätter han att tydligt visa på kvinnors, och då också äldre kvinnors, roll i den första tiden efter uppståndelsen.

I Lukas beskrivning kan man vidare skönja ett mönster av dubbletter där berättelser med manlig huvudgestalt får en liknande berättelse med kvinna som huvudfigur, så kallade gender-pairs. Parallelliteten är inte konsekvent genomfört då också Lukasevangeliet är en androcentrisk text, alltså skriven utifrån ett manligt perspektiv som låter män och männens värld dominera, men är ändå påtaglig.

Alla kanoniska evangelier namnger en eller flera kvinnor som vittnen till Jesus korsfästelse, gravläggning och den tomma graven. Lukas beskriver dessa i 23:49 och 23:55 som ”kvinnor från Galiléen” och nämner deras namn i 24:10. Unikt för Lukas är dock att han presenterat dessa kvinnor tidigare i sin framställning. I 8:1-3 nämns tre namngivna kvinnor som följeslagare till Jesus i Galilén, tillsammans med de tolv männen som nämnts vid namn i 6:14-16. Kvinnorna beskrivs ha en diakonal roll i förhållande till Jesus och de tolv men det faktum att de är tre – ett vanligt sätt att beskriva en betydelsefull inre krets – och att de är namngivna gör att man bör dra slutsatsen att de spelade en stor roll i de traditioner Lukas har till sitt förfogande när han skriver sitt evangelium. Lukas ger dem inte i evangeliet och Apostlagärningarna samma auktoritet som de tolv men tydligt är att det ändå finns en påtaglig representation av kvinnor i den inre kretsen kring Jesus och i urkyrkan.

Vilka orsaker och avsikter som finns hos Lukas när han genomför olika kompletteringsförändringar av sin förlaga Markusevangeliet kan bara vara föremål för spekulationer. Effekten är dock att hans beskrivning av människorna kring Jesus samt församlingarna under den första kristna tiden tydligare än hos andra nytestamentliga författare ger bilden av att också kvinnor finns aktiva i närheten av Jesus och att starka, betydelsefulla och ledande kvinnor agerar jämte, eller som understödjare av, ett manligt ledarskap representerade av de tolv och deras efterföljare.