stigstrombergsson

Kapsylöppnare

använder man när man vill åt det som är under kapsylen. Elementär kunskap för alla läsk- och pilsnerveteraner. Grunkan behövs för att det inneslutna skall komma ut ur kapseln.

Grekiskans απο (apo) betyder från eller ur, καλυψις (kalypsis) betyder dold, inkapslad. Det svenska ordet kapsel kommer ur grekiskan. Sätter man samman orden blir det αποκαλυψις som betyder från eller ur det dolda men oftast återges med ordet uppenbarelse – underförstått av det som är gömt.

Framme vid kapitel 21 i Lukas berättelse om Jesus hamnar man i vad exe-get-erna kallar Den synoptiska apokalypsen. Det är grovt hugget frågan om kapitel 13 i Markus berättelse, kapitel 21 hos Lukas och kapitlen 24 och 25 hos Matteus. I stort är Markus de andra tvås förlaga men Matteus lägger på en massa. En del av det har Lukas också haft med men på andra platser i sin berättelse.

Apokalyptik är en speciell genre med varierande grad av konkretion och symbolik. Den har det gemensamma draget att förefaller handla om framtiden.

Profetismen är ibland framtidsinriktad men främst samtidsfokuserad. Ni skall leva rätt, dumpa avgudarna och följa Gud! är om inte ett citat så i alla fall en summering av budskapet hos Gamla testamentets profeter. Inte alltid, men ibland, följs det av Om inte kommer Assyrierna (eller någon annan) att göra slarvsylta av er! Så fungerar profeterna – samtid inemot framtid.

Apokalyptiken ter sig som framtid, ibland med inslag av samtid. I antiken finns exempel på de mest fantastiska framtidsinriktade drakar-och-demoner-berättelser hos många religiösa grupper. Om man (alltid) menat allvar med det som framtidsscenarier eller om det varit symboler för samtidens skeenden är inte alltid lätt att veta.

I jämförelse med mycket av sitt samtida blir apokalyptiken i judiska sammanhang måttfull i märkvärdigheter. Så är också den kristna – som ju egentligen också är judisk. I en vanlig Bibel brukar man som apokalyps klassa Daniels bok och delar av Hesekiel i Gamla testamentet samt Johannes uppenbarelse i Nya – och så ett kapitel (eller två) hos tre av Jesus-berättarna.

Måttfullheten hos judisk-kristna apokalyptiker – i vart fall dem som kommit med i våra Biblar – gör att genreskillnaden gentemot profetismen ofta blir oklar. Ibland kan det leda till Bibelutläggningar som pusslar lösryckta citat till noggranna schemaläggningar av vad som kommer att ske när nu USA flyttar sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem – för att ta ett exempel. Allt sådant prognoseri som haft sitt kom-och-gå främst under de senaste drygt 100 åren har visat sig vara prognyseri.

Därför: Varsamhet anbefalles! Det är ett missbruk av Guds ord när man blir eise-get som läser in i texterna det man vill ska stå där. En exe-get söker läsa ur texterna vad de sa när de föddes och därifrån söka utröna vad de kan säga oss nu.

Det apokalyptiska avsnittet – du har väl inte, noble Bloggläsius, glömt att läsa kapitel 21 hos Lukas? Om du gjort den fatala missen – läs NU!

Det apokalyptiska avsnittet hos Lukas (och hans synoptiska kollegor) visar att Jesus inte var en sedelärare eller en stillsamt filosoferande etiker som bara ansåg att vi skall älska varandra och sedan blev gravt missförstådd. Jesus var också profetisk och smått apokalyptisk i sin förkunnelse med en världsundergång, en yttersta dom och en dubbel utgång som komponenter.

Med Jesus slutuppmaning i vers 36 visar Lukas vilken effekt han vill se hos sina läsare/åhörare, gruppen runt Theofilos, och andra: Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen vid hans återkomst.

Efter det avrundar Lukas, innan han i nästa kapitel för läsarna/åhörarna vidare in i Passionshistorien, Jesus undervisning med: Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.

En sådan notis som tydligt är Lukas egen kallas hos exegeterna för – i detta fall – Lukansk redigering.