stigstrombergsson

Man kan ju inte bara skriva P minus någonting. Annat händer ju också. Tiden vill som inte räcka till. Inte ens om jag köper en klocka till kommer jag att kunna göra den nuvarande skickelsedigra tillvaron litterär rättvisa.

I alla fall är det nu Påskdagens kväll. Beskedet måste ges, samma som i dagens predikan i Älvsby kyrka, då jag hade bland annat en burk konserverade fiskbullar som pedagogiskt tillhygge.

Jesus har uppstått från de döda! Jesus lever!

Det är det kristna beskedet till världen i alla tider!

Det är centrum! Resten är mer eller mindre perifert. Inte oviktigt men mer perifert.

Med det sagt tillbakablickar jag på denna vecka – Den Stora veckan.

I P minus 95 gav jag en glimt av veckans början och i P minus 93 nämnde jag om Långfredagen. Vad jag då inte berättade var att svinottetidigt på Skärtorsdagen anlände med tåg primärhustruns 10 år yngre 08-boende lillasyster med ett av sina barn. Barn och barn? Tösen som således är kusin till våra barn fyller snart 22. Ett vuxet barn alltså.

Efter lite reseandhämtning från deras sida bar det av till Luleå med skridskor på utrustningslistan. Inte min, givetvis. Jag har aldrig lärt mig åka på sådana saker. Men hustrun hade sina rör och yngste sonen sina. Till sörlänningarna förhyrdes långfärdsskridskor. Sedan bar det iväg till Norra hamn och ut på Is-banan som går på fjärdar och älv runt hela centrum till Södra hamn. Lånespark fanns på Sparkeringen och jag tog en sådan. Vet inte folk vad en spark är är det väl lättast att just vid detta tillfälle beskriva den som en is-rullator på stålmedar.

Det blev alltså en friluftseftermiddag. Hem till Älvsbyn följde yngste sonen med.

Under fredagen efter gudstjänsten blev det skidtur innan äldsta dottern kom med make och baby i magen. Inte make i magen, bara baby, och det fram till i sommar. Då befanns det förläggning av folk i alla sovrum och porslinet kom att diskas hela traven ner.

Påskafton kom den äldre av sönerna med sin äkta hälft och de två barnbarnen Tyra (8 år) och Adrian (snart 6). Ännu fullare hus även sedan det gravida paret for hem till sig i Unbyn.

Så långt hade jag sedan torsdag morgon varit arbetsuppgiftsbefriad. Idag fick jag leda Högmässan i Älvsby kyrka* liksom i morgon på Annandagen – fast då firas (märkligt nog) inte Mässa. Att klämma in anständigt förberedelsearbete i det ganska överbelagda huset och tidstillgången är inte det lättaste – men det måste ju gå även om tak också skall skottas av.

I vinter har det snöat kopiöst-massor. Hur mycket som helst! Generalangrepp på nederbörden ägde rum  under eftermiddagen. Säkerhetssele och allt både från hus och garage. Nu är det knappt möjligt att fönstervägen se över drivan på baksidan.

Jag for också till mamma och pappas grav för att sätta en blombukett i snön. Gör det varje påsk. Likt kvinnorna som på påskmorgonen gick till Jesus grav undrade jag. De undrade ju enligt berättelsen om hur de skulle få undan stenen, jag undrade om jag över huvud taget skulle hitta graven.

Det gick! Det var ju skottat. Eller snarare snöröjt. Relativt nyligen har det tydligen varit gravsättning i samma kvarter – kyrkogården är indelade i sådana – och därmed var ju en massa snö borta. Jag höftade: Ungefär här bör nog graven finnas. Med lånad spade grävde jag. Inte uppifrån utan från sidan. Jag stod ju på det avröjda markplanet. Det blev en grotta i snötäcket och efter ett tag stötte jag på en gravsten som inte var den jag skulle till. Två meter till höger gjorde jag ett nytt försök och en dryg meter in i nederbörden mötte jag en annan sten. På den kunde jag läsa trombers. Rätt!

Jag reste min ledbrutna kropp och placerade min bukett i snötäcket rakt ovanför mamma och pappas grav. Ytan jag tryckte ner blommorna i var i bröstvårtehöjd på mig. Det betyder en meter snö ovanför gravstenen. Väldiga volymer.

Nu har svägerskan och kusinen rest. Jag skall snart gripa mig verket an med morgondagens förkunnelse utifrån berättelsen om lärjungarna som med Jesus som obekant följeslagare gick till Emmaus. Kanske hinner det till och med bli ett P minus 91. Eller så blir jag ”försenad” i det stycket.

*  78 personer firade gudstjänst, 46 kommunikanter. Bilden är den färgläggningsbild de 6 barnen vid barnbordet fick att pyssla med.