ännu mer snö

I morse var det dags att föreviga lite snö – på bild alltså. Innan projektet med att flytta åtminstone delar av mängden. Det kan ju bli ganska kul att kunna se ut – typ.

 

Jag började en trappa ner i souterrängen. Öppnade dörren ut mot baksidan och tog min första bild. Klicka på den blir den större och du kan, noble Bloggläsius, se drivan som bildades av att sönerna under Påskhelgen röjde av taket. Ur en annan vinkel, från sidan, ser man att den är på god väg upp mot balkongen.

 

Framsidan på håll är också intressant. Till vänster om förstu-kvisten räcker snön upp på halva fönstret. Det är en glipa mellan väggen och drivan så det trycker i alla fall tack och lov inte emot rutan. Till höger om sagda förstukvist är vår uteplats. Där är det också snö. Men var i alla fall röjt så man tar sig in i garaget.

 

Garagetaket skottades av bakåt. Östersluttningen ned mot baksidan är full.

 

Vad var då dagen projekt?

Uteplatsdrivan borde bort. Vänsterdrivan på framsidan bör toppas. Långdrivan på baksidan likaså.

 

Men så kommer problemet: Var ska snön läggas?

Framför huset finns ingen plats. Tomterna längs vår gata är för små. De är så små att inte ens det man vanligen skottar av infarter och gångar kan läggas någonstans. Vi brukar alltid – och har tillstånd att göra så – när det varit ett snöfall på 7cm eller mer knuffa ut snön mitt på vägen och så skapa en mittsträng som det gäller att ha i åtanke så att man väljer rätt fil när man kommer i sin bil. I samband med att snösvängen då går tar en inlejd traktor bort mittsträngen och flyttar snön till veritabla berg på kommunal mark i slutet av vägen. I år kommer den bergskedjan inte att vara borta innan midsommar.

 

Vi får alltså göra så men vi får inte köra ut takskott på gatan. Det måste lösas på annat vis. Och det finns bara ett: Transportera det vita mellan huset och garaget och dumpa det på baksidan, i slänten. Avståndet mellan huskropparna är lämplig för snöförare av halvbreddsformat, inte mer.

 

Det var alltså det jag skulle göra. Åtminstone med uteplatsdrivan. Som var om inte hård som sten så i alla fall duktigt kompakt. Snön från taket hade ju ramlat ner en våning och då helt tappat sitt fluff. Blytungt! Förfärligt bökigt att först hacka sönder med spade och sedan snöföra iväg.

 

Arvegodset kom fram. Min pappas gamla timmersvans från hans skogshuggardagar på 1940-talet. Perfekt för att såga drivan i tärningar om ungefär 50x50x50cm för att sedan knuffa kuberna i taget ner på baksidan. Det blev många tärningar. Det är ännu inte klart. Halvavröjt bara.

 

Medan jag höll på började det snöa på nytt. 15 nya centimetrar väntas innan det slutar frampå morgontimmarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0