vänta i dimma 2

 

När jag började det förra inlägget hade jag en annan tanke på vad det skulle bli än vad det vart. Att det skulle handla om att vänta i dimma var jag klar över och gick ut på balkongen för att ta en illustrativ bild – en en panoramahistoria som visar hur en höstmorgon kan te sig från den fastighet jag och primärhustrun bebor. För de oinvigde och utsiktslöse vill jag upplysa att det i det gråa finns ett par höstvackra berg som inte syns. Som inte syntes inte när jag tog bilden. Nu börjar de komma fram. Sol skingrar ju dimma.

 

Tanken att vänta i dimma – när jag började skriva alltså – var att låta det gå ett litet tag innan det var dags att denna prostdag – som följs av ordinarie arbetsuppgiftsfria fredag-lördag-söndag – fortsätta att spika på vårt hus - eller rättare sagt vårt garage. Panelbytet fortsätter men det är mycket mysigare att en prostdag göra sådant när solen lyser och nattdaggen torkat upp både gräs och grejer. Vem vet. Kanske det till och med kommer att gå att klippa gräset.

Inlägget vänta i dimma blev alltså  – vänta i dimma 1. Och detta vänta i dimma 2.

 

Att hamra och spika och bygga och hålla på är egentligen inte min grej. Jag är ganska så ohänt – ett underbart dialektalt uttryck som avser att man inte enbart har tummen utan massor av fingrar mitt i näven. Det stannar nästan vid att jag fattar i vilken ända jag skall hålla hammaren och att spikens vassa spets skall riktas mot virket när man slår.

 

Men jag är inte 100% oklipsk! Jag kan ju räkna ut hur saker kan göras – eller kanske mer skulle kunna ha gjorts. Summan av mina egenskaper är att det inte går speciellt fort samt att jag kan känna en förfärligt stark avund mot folk som bara fixar grejer.

 

Solen är på väg igenom nu.

Min väntan i dimma snart över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0