vänta i dimma 1

 

Det blev ingen begravning.

Det var ju ingen som dött.

Alltså ingen som dött vars anhöriga valt denna dag, torsdagen 28 september, som dag för begravningen. Det blev alltså inte begravning just på ”min jourtid”.

 

När sådant händer – och det är inte helt ovanligt på torsdagar – kan dagen vad gäller bokade ting faktiskt bli arbetsuppgiftsfri. I alla fall innan konfirmandverksamheten startat för hösten. Man kan fylla den med andra präst-ting som läsning, förberedelser, hembesök och allt möjligt annat men den kan också tas ut som en ”inarbetad ledig dag”, av gamla uvar som jag ofta kallad prostdag.

 

Präster kan ha upptill 15 sådana dagar på ett år. Det är fridagar utöver semester och de ordinarie i snitt två uppgiftsfria dagarna i veckan. Dessa 15 fridagar dagarna motsvarar den extra ledighet sådana som också har femdagarsvecka och semester får sig till livs under årets alla helgdagsaftnar och dubbelhelger – då prästerna ju är i tjänst. Just nu är det väntan i dimman på hur det i framtiden kommer att bli med dessa dagar. Arbetsgivaren på central nivå vill avskaffa dem och vill det utan att föreslå något positivt för att väga upp lönesänkningen.

 

Så blir det ju! Förslaget innebär att präster, och enbart präster, skall arbeta mer för samma lön. Det kallas lönesänkning och inga fackföreningar med sina medlemmar brukar jubla över sådant. Förhandlingarna har strandat och medling har avbrutits – av arbetsgivaren. Jag gissar att det pratas i kulisserna men just nu som anställd i Svenska kyrkan och medlem i KyrkA väntar jag i dimman på hur det skall bli.

 

Och ser till att jag tar ut de 15 dagarna! Idag till exempel. Präster, inklusive jag själv, har inte alltid varit stenhårda med att göra så. Tvärtom. I tider av vakanser, sjuklediga kollegor och stort engagemang i offensiva arbetsuppgifter så har många, inklusive jag själv, genom åren låtit flera av de där dagarna brinna inne – för församlingens skull.

Det kändes inte fel att göra så – fast egentligen kanske det varit dumt. Engagemang och samverkan är ju bra och församlingarna, både i betydelsen folket på orten och arbetsgivaren, har tjänat på att präster i sitt kall slarvat med att ta ut alla sina rättigheter. Då blir det en käftsmäll när arbetsgivarorganisationen singlar ut prästerna som den enda yrkesgruppen i kyrkan som nu erbjuds ett försämrat avtal.

 

Blir det strejk nu? Lockout? Jag väntar i dimman.

 

På ett sätt skulle det vara skoj att sista året i prästtjänst hamna i konflikt även om det är svårt att i dimman skönja hur konfliktåtgärderna skulle kunna se ut. För både arbetsgivare – här pratar jag om ”den jordiska arbetsgivaren”, inte Jesus – och arbetstagaren gäller det ju att hitta åtgärder som skapar oreda och problem för motparten utan att i alltför hög grad drabba det som kallas ”tredje man”, alltså Jesus och församlingsborna.

 

Vilka åtgärder kan då finnas? Låt mig ge några förslag.

  • Ingen myndighetsutövning! Alltså vigselstopp. Det skulle få stort medialt genomslag men spela väldigt liten roll i oktober, november och december. Det är ju sensommaren som är vigselsäsong och har man bott ihop som stövare i tio år kan man vänta tre månader till.
  • Bara Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission! Inga förvaltningsfrågor, budgetäskanden, verksamhetsrapporter, arbetsmiljödokument och ho vet allt. Under min prästtid har jag kunnat se att när de förtroendevaldas maktområde vuxit på kyrkoherdarnas bekostnad har kyrkoherdarna paradoxalt nog fått lägga mer arbetstid med att administrera just de förtroendevaldas större aktionsradie. Stopp i det! Låt politiken sköta sig själv så får de se hur kul det är.
  • Fundamentalistisk tillämpning av varenda liten regel som finns när det gäller dygnsvila, restid, färdtid, paustid och så vidare!
  • Arbetsgivaren planerar och fördelar arbetet! Idag gör jag min 4veckorsarbetsplanering som chefen som representant för arbetsgivaren godkänner – eller ändrar i om jag missat något. Varför ska jag göra det utkastet? De som värderar mitt arbete med förslag om sänkta villkor kan fylla i bladet och bestämma vad jag skall göra.
  • Lås arkivet! Det är en kyrkoherdegrej. De har ett övergripande ansvar och kan med låsning stänga av en del ekonomifunktioner och liknande. Kanske kan samma sak göras med datorerna – vad vet jag.

 

Arbetsköparens motdrag, den eventuella lockoutens innehåll?

Varför skall jag ge tips om det? De kan vänta i sin egen dimma.


Kommentarer
Postat av: bloggaren själv

Här på bloggen har ingen kommenterat men på Facebook - där jag delar varje gång "delar" länk till varje bloggskriveri - har en kommentar getts. Jag låter kommentatören/kommentatösen vara anonym här men säger så pass att personen inte är präst, är kyrkligt aktiv, är förtroendevald och bor någonstans i Sverige. Kommentaren löd:
"Japp. Med den beskrivningen sitter jag nästan och hoppas på strejk eller liknande konfliktåtgärder."

2017-09-30 @ 17:27:52
Postat av: Torbjörn Lindahl

Arbetsgivarens (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation - enl uppg m starkt sosseinflytande) agerande rimmar illa med sossarnas löfte att göra av kyrkan till Sveriges bästa arbetsgivare.

2017-10-01 @ 10:32:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0