stigstrombergsson

Jag trodde jag var färdig och att fem inlägg med rubriken kyrkopolitiklogik skulle fylla måttet.

Det visar sig att världen aldrig blir nöjd!

Visserligen är kompisen johnny lestander inte hela världen – det skall först sägas. Inte heller hans blogg även om han där kommenterar allt möjligt mellan himmel och jord inklusive ibland de små tankekurvor jag försöker svänga mig med när jag skriver på min blogg.

I två blogginlägg nämner han kyrkovalet och mina reflexioner kring detsamma.

Den 20/9 kl 21.38 – klicka här – uttryckte han en saknad och anknöt till vad jag på valdagen skrivit på Facebook. Jag hade då också här på bloggen i inlägget kyrkopolitiklogik 4 återgett mina Facebook-funderingar.

Sent på kvällen dagen efter – det är här – tycker han lite besviket att mitt kyrkopolitiklogik 5 inte var den valanalys han sett fram emot utan mer ett vanligt tyckar-inlägg.

Så: Hur ser då min kyrkovalsanalys ut? Lokalt? Nationellt?*

För det första: Demokratiskt illegitimt! Valdeltagandet för lågt!

Man pratar om högt valdeltagande. Det är falskt. Genomfalskt.

Valet organiseras likt de allmänna valen till kommun, region och riksdag. Tre politiska partier som finns i de sammanhangen kandiderar på samma sätt i kyrkan. Andra partier gör det mer indirekt. Valmanskåren är 70-80% av de allmänna valens.

Likheterna är således stora och då måste rimligen valdeltagandet värderas likt de allmänna valens. Då skulle ett Riksdags- eller Kommunalval med mer än 80% av valmanskåren kvar på soffan inte vara till belåtenhet. Resultatet skulle ha för stort demokratiskt underskott. De valda skulle anses sakna legitimitet och en haverikommission tillsättas.

För det andra: Kyrkomötet samma soppa som förr.

S och SD utsåg varandra till huvudmotståndare. Den koreografin passade media förträffligt och andra nomineringsgrupper fick svårt att synas. Situationen mobiliserade en del folk från soffan.

Sossarna är i allmänna val landets största parti. I ett allmännavalsliknande kyrkoval blir deras soffa längst. Denna gång var det på nationell nivå 281755 som reste sig från locket. Jämfört med 199588 förra gången blir det ett plus på 82169. Lägger man till regeringskollegan MP och stödpartiet V blir det -10302 respektive +17042. MP:s kroniska kris och nuvarande politiska osynlighet torde vara orsaken.

Allianspartiernas sammanlagda soffa är ungefär lika stor som sossarnas men de partiernas samvaro präglas av inbördes kannibalism. Hos M råder för närvarande politiskt hullabalo, KD har totalhavererat, L svajar och C går starkt i vanliga opinionsmätningar. I Kyrkovalet syns det tydligt med i nämnd ordning -3659, -4702, +4678, +47804 röster jämfört med för fyra år sedan – summa +44121.

Största partiobundna gruppen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan avancerade med 54552 röster från 103665 till 158217. Jag gissar att det var nya soffisar som väl vill SD-motrösta men till skillnad från ovan nämnda grupper fattat att kyrkan är skild från staten. Samma sak gäller nog för Öppen Kyrka med sina +8653. Frimodig Kyrka gick +4142 vilket ganska nära motsvarar KD:s tapp – ett samband jag tycker är troligt.

Sverigedemokraterna då – de som skulle ”ta över kyrkan”? Som andra eller tredje största parti i landet och relativa politiska nykomlingar är det svårt att avgöra deras kyrksoffas storlek. De gick med +44780 från 40571 till 85351 vilket i antal röstsedlar är det mer än en fördubbling men ändå ett tokfiasko om man ser till ambitionen. Varje ”ny röst” på SD möttes med två för S, en för C och en på POSK.

I avgörande mening har Kyrkomötet med detta inte förändrats och inga samlade grepp kommer att tas för mission, evangelisation och nödvändig nyorientering i en sekulariserad tid. Sådana krafttag förutsätter att de sekulariserade partierna tar in det faktum att landet är sekulariserat och att den MTD-religion* de står för inte är Kristen tro.

För det tredje: Kyrkofullmäktige samma som förr.

I år röstade 1010 personer, däribland jag, primärhustrun och föräldern jag berättade om i förra inlägget. Förra valet var det 732 utöver mig och madammen i mitt liv.

S behöll 12 mandat med sina 511 röster, +159 jämfört med förra gången.

C/KD tappade 2 mandat fast man fick 44 röster fler. Nu summa 354.

Vänstern föll med 7 röster till 65, 2 mandat.

Miljöpartister i Svenska kyrkan debuterade. Fick 8 röster, inga mandat.

SD var med för första gången. 72 röster, 2 mandat. Varje ny SD-röst möttes av 2 nya på S och ½ på C.

Detta medför stabilt läge – fantasilöst som förr. S+C/KD ser trots ett valdeltagande på runt 20% sig som utsedda att inneha och utöva en politisk makt i den kyrka de flesta soffliggare uppfattar leds av prästerskapet. Inga överraskningar, satsningar eller nödvändiga reformer är att vänta.

*  Vad gäller exakta siffror överallt – klicka här.

**  Bloggaren Dag Sandahl som jag länkar till långt nere till höger beskriver ganska ofta begreppet MTD – Moralisk Terapeutisk Deism. Läs där!