stigstrombergsson

Det var lite långsökt!

Så sa Primärhustrun vid lunchbordet när jag babblade om den tankegång som kopplar samman förra blogginlägget med detta.

Det var lite långsökt!

Men jag kör vidare i alla fall.

Tre av de fem nomineringsgrupper som ställer upp i det lokala kyrkovalet, alltså för att komma in i Älvsby församlings Kyrkofullmäktige och Kyrkoråd, har i allas våra brevlådor levererat lokala program. Just de tre grupperna är de som i den världsliga världen är politiska partier. Veteraner i kyrkan är sossar och centerpartister, nykomlingar sverigedemokrater. Valmanifesten innehåller punkter av lokal karaktär och stoff av mer nationellt färgat generellt innehåll. De är lika och olika.

På lokal nivå spelar det ganska liten roll om man röstar S eller C. De är ungefär lika mandatstarka och tycker och agerar i lovprisad enighet ungefär likadant. Det finns de som tycker jag provocerar när jag säger så men jag säger det i alla fall. I 39 år har jag varit församlingsbo. De flesta mandatperioder har haft socialdemokratiska ordförande men några gånger har det varit en centerpartist. Jag har inte kunnat notera någon nämnvärd skillnad. Då och då progressiva och framåtsyftande åtgärder men oftare konservativa, ibland rentav bakåtsträvande. Vanligast är dock seriös och saklig hantering i för stunden och arbetet uppkomna lägen.

Vad gäller det mer nationellt färgade generella innehållet ter utskicken sig något mer olika men likheten är ändå slående. Likadana drag finns tydligt också hos grupper som inte kandiderar här lokalt men väl på stiftsplanet och på den nationella nivån. Jag menar diverse så kallat opolitiska grupper som POSK, Frimodig kyrka och andra.

Den likhet som slår mig är att man över hela skalan är så INTE!

Rösta på sossarna för att slå tillbaka rasismen – som INTE hör hemma i kyrkan!

Rösta på SD för att trycka ner vänstervridningen – som INTE hör hemma i kyrkan!

Rösta opolitiskt för att köra ut politiska partier – som INTE hör hemma i kyrkan!

Rösta MOT så att det blir INTE är det gemensamma draget.

Att de etablerade vanliga sekulära politiska partierna går an på det sättet kan jag begripa. De har ju inte primärt kyrklig förankring och givetvis då svårt att formulera sig i stora frågor som Kyrkohandboken kommande utseende, mission i en ny tid och tankar kring de statistiska kurvor som allihopa pekar nedåt – utom utträdena. I brist på positivt bidrag kör man sina INTE-paroller. Beklagligt men begripligt.

Att de så kallat ”opolitiska” gör på samma sätt vägrar jag dock att begripa.

På något sätt tycker jag de är än värre. Jag har sett ofta självutnämnda men också utsedda ”debattörer” som inte minst i sociala medier uttrycker förakt, misstro och ren demagogi mot förtroendevalda representanter för ”de vanliga partierna”.

Missförstå mig nu rätt!

Jag tycker att ”de vanliga partierna” skall dra sig ur kyrkovalen. Jag önskar att de som styr och tar beslut skall vara valda ur rörelsens, alltså kyrkans, aktiva led. Tro inget annat. Det jag vänder mig emot är tendenser till ”de opolitiskas” nedlåtenhet mot ”de politiska” – och då främst sossar. Den är orättvis, uppfattas osaklig och oförskämd och övertygar inte alls. Tvärtom. Den förargar och sårar.

Och det är utifrån ren kyrkopolitiklogik.

De sekulära partierna är designade så att människor som vill ge tid och engagemang ställer upp för att inneha platser som beslutar i frågor beslutsfattarna själva inte behöver vara direkt berörda av. Läs gärna den meningen en gång till.

Man ser sig som personer som fått ansvar för andra, inte endast sina egna intressen, och kan i kommunen ta beslut om äldreomsorgen utan att själv bo på Nyberga eller ens ha föräldrar som har hemtjänst. Man kan ta beslut för skolans värld även om det är decennier sedan man muckade från högstadiet och barnen tog studenten för 15 år sedan. Man kan ta beslut för andras väl – och man gör det med en väldig respekt och stolthet.

Sådan är de etablerade partiernas inre logik – jämför med tankarna i förra inlägget – också när de mobiliserar folk för kyrkliga beslutsförsamlingar. De ser det som uppdrag där man får ta beslut för andras skull utan att man själv har ett eget starkt personligt egenintresse. Att då kyrk-diskvalificeras blir – utifrån partiernas inre logik – lika främmande som att inte få ta beslut i försvarsfrågan bara för att man inte gjort lumpen. Och att anklagas för att vilja förstöra blir för den lokala fullmäktigekandidaten nästan kränkande och väcker varken förståelse eller sympati.

Jag tycker de etablerade politiska partierna S, C och SD skall dra sig ur kyrkostyret. Light-versioner knutna till M, L, KD, MP och V likaså. Men jag vill inte förbjuda dem. Jag vill inte heller att de skall försvinna för att man INTE VILL ha dem. De försvinner när de kyrkotillhöriga av ”de opolitiska” övertygas om att positivt VILJA något annat.