macaronesien 02

I vecka 45 var jag och Primärhustrun en vecka på Kap Verde. Där skrev jag ett antal blogginlägg men saknade där och då möjlighet att publicera dem. Sådant har fått vänta till nu då vi kommit hem. Delvis är denna andra bloggpost jag skrev där för drygt en vecka sedan nu helt passé när den publiceras. Biskopsvalet har ju skett. Eventuella kommentarer kring det och resultatet kommer (kanske) i en annan skrivning utan koppling till vår resa.

 

Lite surrealistiskt är det. Eller kanske surrelastiskt, alltså surr-elastskt.

 

I alla fall, först och till att börja med denna onsdagskväll på ön Sal i Republiken Kap Verde i Macaronesien: Jag är på semester!

 

Fast det är inte säkert att jag just idag har en semesterdag. Det kan lika gärna vara en av de upp till 15 extra fridagar som präster hitintills har som kompensation för tjänstgöring när det är helg. Inte då söndagar utan alla extra helgdagar och helgdagsaftnar som trillar in under ett år. Vad jag fattat vill arbetsköparorganisationen utan någon motprestation ta väck de dagarna – alltså ser jag till att ta ut dem!

 

Vi, Primärhustrun och jag, kom ner på måndag kväll, inte alltför sent. Vi fick vårt hotellrum och spankulerade sedan ut för att hitta ett mathak. Kite-surfande skåning blev enligt slumpen bordsgranne. Intressant samtal.

 

Tisdagen innebar sol och atlantbad. Andra gången i mitt liv jag bebadar den vattensamlingen. Förra gången var uppe vid Lofoten då jag kunde beslå alla geografer med lögn, de som brukar påstå att Golfströmmen är varm. Där är det svammel! Men här nere i Kap Verde är vattnet varmt.

 

Onsdagen har förlupit i samma stil men med ett surrealistiskt tillägg via Internet. Igår hölls en så kallade hearing av dem som nominerades till biskopsvalet. I kväll har jag lyssnat på 30 minuter vardera med tre av de fem. Det är en surrealistisk sak – att befinna sig mitt mellan Kräftans vändkrets och Ekvatorn och ta del av vad som sades igår i Luleå strax söder om Norra Polcirkeln.

 

Jag har alltså lyssnat till tre av fem. Imorgon de andra två. På tisdag val.

Vem jag röstar på har jag ännu inte beslutat. En av dem jag lyssnat till blir det inte. Så långt är jag klar. Det kan bli en av de andra två – eller någon av dem jag hör i morgon.

 

Duktiga är de i alla fall vad gäller vad de säger. Surriga – typ. Men i några fall riktigt suddiga i tankegången. Ordet surr-elastiskt är det ord jag just nu tycker perfekt beskriver det hela.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0