stigstrombergsson

Skriver jag Lokaltidningen berikar vårt liv! är det verkligen ett påstående med modifikation. Det är både sant och osant. Det i norra Sverige tidigare aktuella artistbandet Euskefeurat prickade exakt saken i en av sina sångtexter med orden om ni hatar kultur och vänstervridning kan vi lugnt rekommendera ortens egen tidning.

Det handlar alltså om Piteå-Tidningen. Igår dominerades första sidan samt hela mittuppslaget av ett  omfattande bildreportage om en massa nykläckta grodor i en pöl i en by utanför Piteå samt hur dessa kväkande kreatur roar barnen i den intilliggande skolan. Nu skriver dom om de där nedrans måsarna igen! utbrast primärhustrun vid frukostbordet denna lördagsmorgon.

Ändå har vi tidningen – naturligtvis! Att inte morgonprassla vad som ofta inte alls är nyheter vore i vårt fall otänkbart men att läsa allt är lika – just det: störande upprepning – otänkbart. Sida-upp-och-sida-ner om den nya Kalamarksrättegången har jag bläddrat förbi – faktiskt. Djuplodande gräveri i andras olycka lockar mig inte alls. Lika lite som grodorna eller måsarna.

Vad återstår då? Slumpen avgör!

Igår morse när jag lusläste hela sidan predikoturer, alltså fredagssammanställningen av alla kyrkor och samfunds planerade göranden och låtanden kommande helg och vecka, både rynkade jag pannan och gapskrattade. Kanske är pannrynkningen orättvis. Onsdagen kommer att ge besked om Arvidsjaur, Arjeplog, Norrfjärden och Hortlax församlingar då annonserar att man ämnar fira gudstjänst på torsdag, Kristi Himmelsfärds dag. Gör man så är det OK. Om inte är det bara pinsamt att endast Piteå församling och Älvsbyn håller det kyrkliga året med gudstjänst denna högtidsdag.

Flabbet då? Vad var det?

I Älvsbyn delas numera en prästtjänstmellan EFS och Svenska kyrkan så att den unge mannen Samuel Folkesten är EFS-anställd men leasas av kyrkan på ½tid. Vad han gör på sin EFS-tid är deras sak och därför helt rimligt att han som ny i området kuskar runt lite så rörelsens folk får se och höra honom. Att då något sorts ”automatiserat rättstavningsprogram” stökade till hans namn inför evenemanget på EFS i Norrfjärden är ju bara skoj. Gissa vad vi andra i kollegiet hädanefter kommer att kalla honom.

Drop-in-vigslar kan jag till nöds acceptera. Drop-in-dop inte alls.

Den tredje juni kan man stå i rad för att gifta sig i Öjebyn. Inget att orda om annat än att jag och primärhustrun då firar – eller vad man gör – att 39 år ställt sig på rad sedan vår drop-on-vigsel 1978.

Nu bär det snart iväg!

Till dotter och måg med möbel i släpvagn.

Sedan till sonsonen Adrian för försenad födelsedagsuppvaktning.