stigstrombergsson

Får man vara glad utan att det tolkas som skryt?

Låter det malligt om jag säger att jag tycker vi är på rätt väg?

I samhället som sådant tycker vi skryt luktar illa.

I kyrkliga sammanhang är det också känsligt.

Man skall ju liksom inte förhäva sig – typ.

Men då sticker jag ut hakan och säger: Vi gör ett nedrans bra jobb! Vi prioriterar rimligt, har rätt inställning, viker resurser dit de skall vikas, har vettigt innehåll. Det gäller lägret med nykonfirmerade jag nu befinner mig på, konfirmandverksamheten som sådan liksom ungdoms-verksamheten i övrigt. Vi har något!

Är det framgångsrikt? Ökar det?

Det är svårt att svara på. Jämfört med förra årskullen har vi ett dipp i antalet konfirmander. Vad gäller äldre ungdomar samlas fler men 8-orna i år blev färre. Kanske är det marsch på stället vad gäller kvantitet.

Men man kan inte bara räkna siffror. Det finns kvalitativa aspekter också - om saker och ting är rätta och meningsfulla rent principiellt. För mig är det en viktig aspekt – alltså att det är rätt att göra olika saker, inte främst att det blir populärt.

Vi har pratat om helgon idag – tisdag förmiddag. Två stycken. Två till blir det i morgon. Förmiddagens samlingar sysslade med Maria och Paulus på två olika platser. Kollegan gav deltagarna, med information och övningar, en bild och beskrivning av Paulus – utomhus. Jag höll till i en liten ortodox kyrka med dess olika ikoner och fokuserade på Herrens mor Maria. I morgon är två andra på tapeten.

Maria blev nog aldrig riktigt omvänd, alltså från ett liv utan till ett liv med Gud. Hon hade en så kallat from uppväxt, enligt efterbibliska tankar till och med i templet ungefär som Samuel i Gamla testamentet. Ganska odramatiskt egentligen. Tror som barn, som ung, som vuxen, som speciell. Inte omvänd utan snarare påvänd eller mervänd eller vidarevänd eller tillvänd. Så sedd kan hon vara en mall för både tjejer och killar vare sig de vuxit upp med troende föräldrar eller, som i de flesta fall, i sekulariserade hem. I bägge fallen har flera inte på allvar hunnit ut i världen – om man använder ett lite gammalt uttryck. Påvänd, mervänd, vidarevänd eller tillvänd är väl då vad det kan bli frågan om. Eller?

Med Paulus är det annorlunda. Han var mitt i sin fromma nit felvänd. Utan att vara världslig – fariséerna var sannerligen inte det – var han ändå anti innan sin omvändelse. Som sådan kan han vara en mall för dem som i sitt inre hunnit mobilisera ett aktivt Jesusmotstånd.

I morgon handlar det om Johannes som nog påbyggnadstror likt Maria en hel del. Den Heliga Pelagia blir exemplet på en som radikalt levt utan Gud men omvänds till Vägen, på något vis Pauluslik. En grotta och två små kyrkor – andra än tisdagens – blir arbetsmiljöer för Bibel- och livsbrottning.

Genom Evangelium kallar Gud!

Den som kommer till mig skall jag inte kasta ut är ett Jesusord vi använder varje morgon och aftonbön. Som en inbjudan. Vad gäller Upplysningen genom lagen och så vidare i Nådens Ordning återstår nog en hel del. Naturligtvis! De är ju bara 14-15 år.