stigstrombergsson

 

Alltså att uppdatera min tillvaro för den eventuella läsekretsen. Förra inlägget – εν Πυθαγόρειο 2/17 – som skrevs tidigt söndag morgon men blev publicerat bara minuterna innan detta blev ju bara SÅ sömnigt kortfattat.

Flyget gick som det skulle. Tupplurandet på planet likaså. Och landningen. Vid lunchtid igår – det är alltså måndag eftermiddag strax före 18 jag skriver – var vi installerade på hotellet. Då kunde de nykonfirmerades läger starta på allvar. Inga intermezzon under resan mer än att ett kvickhuvud lämnade sitt pass i bussen som förde gruppen till Umeå och kom på det när tåget skulle gå därifrån. Via kontakter, samarbete och rent kurirförfarande kom passet med annan buss till Arlandas utrikesterminal strax innan intjäckningen så allt ordnade sig till sist.

Tröttheten hade klorna i oss alla resten av dagen. Dopp i pool, lära känna hotellet, samverkan i grupper och annat fyllde eftermiddagen innan en lite tidigare kväll än vad det i fortsättningen kommer att bli. Jag tror alla sov gott. Jag gjorde det i alla fall.

Idag, måndag, hade vi lägerprogram enligt plan inte helt olik förra årets första dag. Varför ändra på det som fungerat?! Det innebar promenad enligt skriven instruktion in till Πυθαγόρειο. Den skrivna instruktionen publicerade jag förra året så du som läser kan leta där. Tyvärr var katedralen låst – i fjol var det begravning när vi kom dit – men annars nåddes så vitt jag kan bedöma det vi ville: Samverkan i små nya grupper, en del information om platsen vi är på med en del av dess seder och historia, hos flera väckt nyfikenhet, inhämtad lokalkännedom om affärer, öppenhet och kontakter med andra än bästisen. Eftermiddagens måltider och fritid spädde på i otvungna snack och kontakter genom hela gruppen – vi är totalt 30 personer.

Är det lyx att åka med ungdomar till Medelhavet?

En del kan tycka det. Särskilt en del som aldrig skulle vilja göra det själva.

Jag tycker det är en lyx!! Att det är lyx att vara med tonåringar alltså. Just DET är lyxen! Även om Grekland och Medelhavet också är OK.

De här tankarna sitter djupare i mig än att det bara är att jag gillar folk, just sånt folk som samtidigt som de är helt fantastiska ibland kan få mig att vilja ta stryptag och klämma åt – vilket jag inte gör. Innerst inne och ytterst ute handlar det om Mission. Och då menar jag inte mission sådär banalt som att det skulle vara att förmedla något till några som närmast skulle kunna liknas vid tomma burkar som måste fyllas med lite Jesus. Mission är djupare än att ta Gud till någon eller någonstans dit Gud så att säga ännu inte hunnit. Mission är mer än, egentligen något annat än, fiske eller propaganda från centrum till periferin.

Det finns ju ingen människa som inte har någon sorts relation till Gud. Kanske inte en – gammalt uttryckt – frälsande relation men i alla fall någon med funderingar, tankar, frågor, livserfarenheter. Att som 64-års-gubbe vara med när sånt delas, problematisera en del, berätta en del, uppmuntra klokskap, se tankemöda och lägga märke till att ett och annat ljus går upp är så ofantligt meningsfullt. Det blir Mission i bägge riktningarna – typ. Som centralt förankrad kyrklig potentat blir jag missionerad från periferin – för ungdomar anser sig vara och anses av många vara perifera rent kyrkligt. Och då blir det ju min plats – eller? Det var ju i sin tids religiösa periferi Jesus vistades mer är i Stora Rådets centrum. Inga jämförelser i övrigt.

Har jag kläckt detta kloka själv? Naturligtvis inte!

Under resan läste jag om den lilla skriften Tillsammans för livet – mission och evangelisation i en värld i förändring. Det är ett dokument från Kyrkornas Världsråd tionde generalförsamling i Korea 2013 och handlar bland annat om mission från periferin. Jag har bloggat om dokumentet tidigare när jag bara hade läst det på engelska – om jag minns rätt. Leta i kategorien Predikaren 12:12 några år tillbaka.

I morgon skall konfirmanderna vad gäller så kallade lektioner få möta två bibliska figurer och fördjupa sig i dessa. Maria Herrens moder som ju gammalt tillbaka vistades i regionen samt aposteln Paulus som ju också var i trakterna. I övermorgon sätts fokus på aposteln Johannes – som fanns i området – och Den Heliga Pelagia som inte alls var häromkring men ändå har en lite kyrka på gångavstånd från hotellet uppkallad efter sig.

Nu lämnar jag dig, noble Bloggläsius, för denna gång. Jag skall lyxa mig vidare!