stigstrombergsson

Vi är skuldfria!

Det är det första jag vill berätta i detta inlägg.

Nu kan man kanske tro att det handlar om den skuldfrihet som Jesus skapade förutsättningar för genom sin död och uppståndelse för hela mänskligheten och som vi får och invigs till i dopet. Det är en viktig och alldeles giltig sak men är ändå inte den skuldfrihet jag just nu har i åtanke. Det tillstånd jag nu slår fast är av helt pekuniärt slag. Vi har löst lånen på huset.

Japp! Så är det. Varken Sparbanken Nord eller Statshypotek har numera någon fordran på oss. Det är fixat!

Mina mamma dog i allhelgonatid 2003 och pappa hösten 2005. Mitt arv från dem var först och främst en trygg uppväxt och att alltid varit älskad och omhuldad. Det fanns också lite ekonomi men inga stora pengar. Pappa hade haft en tämligen hygglig men inte hög inkomst och i mammas fall hade det varit en – som det förr kallades – invalidpension. Sådant skapar inga miljoner för efterlevande barn. Långt ifrån en enda även om man som i mitt fall var enda-barn som fick allt. Mina föräldrar var sparsamma men inte snåla och i stället för att dumspara lät de pengarna arbeta och gå till vad de behövde och till sådant som på ålderns höst underlättade livet. Men lite blev det och en del tog vi till att byta bil. Resten fick ligga.

Svärfar dog hösten 2002 och svärmor, som var tio år yngre, avled förra året. Också de gav sina barn – fyra – kärlek, trygghet och god coachning som främsta tillgångar i livet. Deras liv och ekonomi såg ut på liknande sätt som för mina föräldrar: en manlig inkomst och med tiden en kvinnlig dito men av betydligt mindre slag. De var också omdömesgilla men inte snåla. Främsta tillgången rent ekonomiskt var huset de bodde i.

I förra veckan gick jag och primärhustrun på banken för att få hjälp i våra funderingar. Ingen av oss är speciellt intresserad av börser och kurser och placeringar och fonder och optioner och konton och räntor och allt annat som hör till den guldkalv marknaden och kapitalismen vill få oss att dansa kring. Samtidigt närmar sig med en hastighet av 365,25 dagar per år tidpunkten då vi åtminstone skall lämna yrkeslivet med dess stadiga inkomst så det gäller ju att något så när se om sitt hus.

Skuldfrihet blev en av åtgärderna – även om vårt hus är billigt och lånen var låga. Och så ett sparande som – om livet och planerna håller – gör oss fria att skaffa och göra det vi behöver och så underlätta dagar som förhoppningsvis kommer. Våra barn kommer inte en dag att bli rika tack vare oss – men det behöver de inte heller, hoppas jag.

Sol var det igår!

Riktigt jättefin vår-vinter- lördags-sol som betyder turskidor på och ut i skogen upp på bergen med kaffeflaska och apelsin i ryggan. Blev en otroligt fin eftermiddag – som bilden visar. Vem behöver våren?