stigstrombergsson

Flygplansläge gäller!

På flera sätt. Sitta stol. Bälte på. Telefon av. Eller i "flygplansläge". Men i "Anteckningar" kan man skriva. För publicering om drygt ett par timmar. När vi kommer till Arlanda. 

 

Våra pund - alltså de brittiska, förhoppningsvis inte de bibliska - är förslösade. Vi är definitivt på väg hem. Skönt. 

Fast allt gått vägen på bra vis är en vecka bortomlands ganska lång, särskilt när intensiteten förstärks av möten med folk, tankeutmaningar osv. Mitt i allt sådant slapp vi sjukdomar, strul och/eller tjafs. Så jag är nöjd. 

 

Jämfört med annars när jag lämnar fosterjorden tog jag med mig bara begränsad volym tänkbar läsning. Skriften i sig (som definitivt skulle räcka en månad), en bok att läsa ut, en annan i samma serie att börja  på samt ytterligare en bok. 

 

/Tupplur och läsning av The Times - 84 sidor - och en av mina böcker./

 

Nu är det strax dax för normalläge. Om några minuter dimper vi ner på Arlanda och allt blir nästan som vanligt. Pengarna blir nästan begripliga - det finns ju några relativt nya mynt och sedlar. Trafiken blir utan skrämselhicka. Telefoner och Internet blir som vanligt. Eluttagen blir användbara. 

 

Förhoppningsvis - dock - är vi som fick göra resan inte "som vanligt". Det finns intryck att bearbeta, idéer att utveckla och forma i vår kyrka och vårt samhälle. 

För det är ju vitsen med att sträcka på halsen och kika över ankdammskanten - att man på något sätt ser sin egen pöl och dess pölighet klarare. 

 

Nu, just NU, lite senare, när vi haft en gemensam andakt i Arlandakyrkan, publicerar jag det hela.