stigstrombergsson

Till rubrik för denna bloggpost skulle kunna ha knyckt de ord min bloggarkompis tobbe lindahl – länk långt nere till höger – då och då använder när han skriver: Hemma igen. Jag avstår dock. Plagiat är ojuste!

Ändå är det sant. Vi är hemma igen, primärhustrun och jag. I går kväll kom vi från ett kyligt Hälsingland till ett någon grad ännu kyligare Norrbotten. Kanske är sommarens road-trip därmed gjord.

Svalt och blåsigt är i alla fall vad det är. Nästan så att jag i morse funderade på att ta fram Trangia-köket, tillaga frukost på detsamma och äta ute sittandes på marken. Med mössa, vindjacka, långbyxor och grova skor på skulle det kännas som om man var på fjälltur i vad som där räknas som ½bra väder.

Kontrasten är stark.

Måndag i förra veckan kom barnbarnen Tyra (7) och Adrian (5). Föräldrarna jämte en morbror och en farbror skulle på Bråvalla och de små Luleåbarnen placerades hos farmor och farfar. Det ger rubrikens första ord.*

Fredag efter lunch drog vi söderut för att besiktiga lillkusinen i Järvsö.** Varande ett snällt rart barn står hennes enda sätt att kommunicera med tillvaron i alla fall för rubrikens andra ord.

På söndagen anslöt storkusinernas föräldrar. Det är &-tecknet.

Igår lämnade vi de två barnfamiljerna och for hem.

Känner rubrikens motsats: tyst & tomt.

*  Under det att vi byggde Lego – i och för sig i Järvsö, sporde jag femåringen: Tror du att man kan vara tyst när man bygger Lego? Han svarade lakoniskt: Det haj ja aldji höt talas om!

**  Jo, jag vet att jag berättat detta. Än sen. Repetition är kunskapens moder.