proffs i kris

 

Nu är det söndag kväll. Vi är sedan 6-8 timmar tillbaka hemma i åretruntfastigheten igen. Vi har beskådat ett avsnitt av den norska serien Frikänd och i morgon är det arbetsvecka på nytt. Igår kväll skrev jag nedanstående text, en fundering kring saker som hänt samtidigt som jag befunnit mig på en av mina speciella resor – därav kategorin.  

 

När vi i söndags reste hemifrån hit upp till Björkliden sände P4 oavbrutet om bussolyckan i Härjedalen – om nu någon missat den. Väl framme i vår stuga fann vi att TV sysselsatte sig flitigt och ihärdigt. Folk från sjukvård, räddningstjänst, ungdomarnas skola, hemkommunen och dito församling figurerade både en, två och tre gånger. Till detta även en del privatpersoner journalisterna lyckades hitta och använde – enligt mitt tycke – som massmedial utfyllnad när redaktionerna inte hade någon ny information att komma med.

 

Igår skedde i Stockholm det som man förmodar var ett terrorangrepp. Samma sak sker men starkare. Mycket starkare. Vilket är begripligt. Här fanns ju ett uppsåt till skillnad från olyckan förra helgen. Kanske också en hotbild. Och mitt i huvudstaden med alla medier på plats.

 

I bägge fallen tycker jag att krishanteringen av olika myndigheter och instanser fungerat väl. Till och med mycket väl. Den stora olyckan i glesbygd hanterades sakligt och professionellt av dem som hade att agera. Möjligen tycker jag att media kanske skulle loggat ut en del i stället för att tugga om.

 

I Stockholm agerade Polis, SÄPO, räddningstjänst, sjukvårds, politiker på samma professionella vis genom att hålla sig till fakta, inte spekulationer. Riktigt berömvärt! En liten känsla har jag dock vad gäller media – och nu talar jag inte om sociala sådana utan om Public Service dvs SVT och SR. Kanske skulle de pausat när de inte hade något nytt att berätta. Kanske. Jag förstår att man vill uppdatera ”nytillkomna tittare” men kan mena att viss ytterligare moderation inte gjort skada. Man kunde ges intrycket att angreppet pågick timme efter timme, inte att den akuta delen var över.

 

Men det är proffs i kris som agerat! Heder åt dem alla!

Och heder åt alla som öppnar upp både hjärtan och hem, som vägrar att låta syndabocksjakt och rädsla ta överhanden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0