stigstrombergsson

Regelbundet besöker jag den israeliska tidningen Haaretz´ hemsida. Tycker det är intressant att där ta del av kommentarer och tankar kring det låsta läget Israel-Palestina och den envisa bosättarrörelsen ständiga manipulation av läget.

Ibland kammar jag noll men hittar i stället annat. Igår fann jag en artikel som här i översatt tillstånd får hamna i kategorin Exe-geten bräker. På ett informativt sätt återger den vad kristna och judiska forskare anser om en Bibelbok. Håll till godo!

VEM SKREV BIBELBOKEN JESAJA?

Åtminstone delar av Jesaja skrevs efter profetens död. Olika språkstilar ger ledtrådar.

Jesajas bok är den första av de tre så kallade stora profeterna i den hebreiska bibeln*. Den menar sig innehålla profetior av Jesaja, Amos son, boken hjälte. Om honom vi vet mycket lite.

Boken i sig är består mestadels av profetior skrivna på trubbig kompakt poetisk hebreiska och var troligen nästan lika gåtfull när den skrevs  som den är idag. Men bland dess verser finns några av de mest kända i hela Bibeln som "De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig." (Jes 2: 4**). Men vem skrev?

Kung Hiskia

Enligt en mening som först förekommer i Talmud – en sammanställning av judisk lag redigerad i Babylonien omkring 500 e.Kr. (Bava Batra 14b-15a) – skrevs Jesajas bok av kung Hiskia och hans medhjälpare. Hiskia regerade 715-686 f.Kr.

Hur de judiska vise kom till denna slutsats är tydlig. Bokens första vers säger att profeten profeterade under av fyra judeiska monarkers regeringstid och den sista av dem var Hiskia. Det blir därför rimligt att det var kungen och hans skriftlärde som efter Jesajas död satte ihop samlingen av profetior.

Det vore också rimligt att ett kungligt arkiv, om ett sådant fanns i Jerusalem under första templets tid, skulle innehålla upptecknade profetior. De kungliga arkiven i den semitiska stadsstaten Mari i dagens Syrien innehöll förtecknade profetior 1000 år före Hiskia. I de kungliga arkiven i den Ny-Assyriska huvudstaden Nineve fanns också upptecknade profetior skrivna bara några årtionden efter Jesajas tid. Att i kungliga arkiv ha upptecknade profetior kan ha varit normalt.

Ändå tenderar moderna bibelforskare vara skeptiska. För det första är de profetior som lagrats i Mari och Nineve av praktisk natur av typen ”om du bygger det och det kommer det att kollapsa, om du attackerar så och så kommer du att segra” och liknande. Man kan föreställa sig varför dessa profetior skulle bevaras och bekräftas vid senare tillfälle. Jesajas profetior är av en annan sort. Det är svårt att föreställa sig vilka praktiska ändamål som skulle få kungliga skriftlärde att bevara profetior som "Jag skall ge dem pojkar till ledare, lynniga barn skall styra dem." (3: 4). Hur skulle de kunna kontrollera denna profetia för att se om den verkligen slog in?

Den yngre Jesaja

Även om vissa delar av boken verkligen är genuina Jesaja-ord är stora delar av boken med säkerhet inte det. Detta menade redan på 1100-talet Rabbi Abraham Ibn Ezra som påpekade att profetiorna i kapitlen 40-66 och i kapitel 34 och 35 var skrivna på ett språk som skiljer sig mycket från resten av boken. Dessutom nämner de inget om Jesaja.

De flesta moderna forskare är överens om att dessa kapitel inte kan anses vara profetior av den ursprungliga Jesaja, vare sig de är skrivna av Hiskia eller inte. De måste ha skrivits av någon som levde efter förstörelsen av Jerusalem 586 f.Kr. Den ursprungliga Jesaja levde mer än hundra år tidigare och kunde inte ha sagt "Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder."(40: 2.)

Dessa kapitel måste ha skrivits av någon annan profet i samband med den babyloniska fångenskapen. Då vi inte vet hans namn kallar forskare honom (eller, mindre troligt, henne) för Den andre Jesaja eller Deutero-Jesaja.

Profetiorna i bokens sista 10 kapitel (56-66) verkar ha skrivits av ännu en profet, en tredje, som levde efter exilen i Babylonien, tidigt under Andra Templets tid (förmodligen 400-talet f.Kr.). "[De] får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. "(56:7). Det är ett exempel på sådant som inte skulle kunna ha skrivits av en profet som lever i en tid då templet ligger öde.

Forskare kallar detta profeten Tredje Jesaja eller Trito-Jesaja även om vissa menar att språket i andra och tredje Jesaja är så lika att de kan ha varit samma person som skrivit före och efter återkomsten till Jerusalem.

Snar undergång

Sedan finns kapitel 36 till 39 som inte alls är profetior utan prosa om Jesajas liv. I det avsnittet lånas friskt från Kungaboken som skrevs i slutet av det första templets tid. Jesaja 37: 6 är till exempel är praktiskt taget identiskt med 2 Kung 19: 6 och så vidare. Klart blir då att dessa måste lagts till Jesajas profetior tidigast under exilen, förmodligen ännu senare.

Kapitel 24 till 27 är också suspekta. Många forskare tror att dessa kapitel skrevs långt senare. De lägger fram en apokalyptisk ideologi, det vill säga att tidens slut är nära, att Gud kommer att ingripa i världen och straffa de onda och belöna det goda. Just det synsättet i judisk litteratur verkar framträda under den hellenistiska perioden med början på 300-talet f.Kr. Ta till exempel: "Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet" (Jes 24:23).

Om vi ​​lägger ihop allt detta ser vi att Jesajas bok är långt mer komplicerat sammansatt än tradition föreslår.

Sannolikt är några av bokens verser i de första kapitlen faktiskt sagda av Jesaja och noterats av Hiskias skriftlärda eller av profetens, de som möjligen åsyftas med versen "Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg."(8:18). Men helt klart är att en stor del av boken skrevs långt senare - under babyloniska fångenskapen och andra templet tid – av anonyma profeter och skriftlärda.

Men i vart fall skall sägas att det arbete som gjordes ledde senast under 200-talet f.Kr. till något mycket nära bokens nuvarande form. I biblioteket i Qumran – de så kallade Dödahavsrullarna – innehöll Jesajamanuskript skrivna under det första århundradet f.Kr. Och då dessa fanns av två olika slag, en som motsvarar den grekiska översättningen och en mycket nära den masoretiska texten, måste vi anta att boken varit i svang tillräckligt länge för att varierande versioner gradvis ska ha uppkommit.

Den tredje bilden föreställer ett sigill med skriften "tillhör till Hiskia, Ahas son, Juda konung" med en bevingad sol och assyriska symboler för makt och liv.

*  Den hebreiska Bibeln är de skrifter judar och kristna har gemensamt,alltså det vi vanligen kallar Gamla testamentet.

**  Bibelcitaten återges som de lyder i Bibel 2000.