stigstrombergsson

Det var för en knapp vecka sedan jag hörde av mig senast här på bloggen. Det är nu söndag eftermiddag Den Helige Mikaels dag och då kan det väl vara dags igen.

I all sin drastiskhet – nyuppfunnet ord? – syftar rubriken inte på vad jag i hela detta inlägg korteligen vill förtälja. Ingalunda! Det var bara en tanke som slog mig när jag i det vackra höstvädret spatserade hem från Högmässan i Älvsby kyrka.

En av de texter som lästes i den av kollegan ledda gudstjänsten var berättelsen ur Uppenbarelseboken om hur ärkeängeln Mikael, himlens ÖB, med sina änglastyrkor gav sig i strid med djävulen och hans anhang. the bad guys vräktes ut ur himlen, ut ur Gudsnärheten. Enligt texten härjar de numera i världen.

Sådant kan naturligtvis av liberala teologer allergiska mot Bibelns konkreta påståenden beskrivas som poetiskt eller mytologiskt språk för kampen mellan gott och ont och människans existentiella vilsenhet eller något liknande. Sådana slapptankar tycker jag blir luddiga. Bomber över Aleppo och mycket annat visar att det folkligt oborstade konkreta uttryckssättet är mer sant: Fan är lös!

Nog om detta.

Sistlidna vecka har varit fylld av allehanda uppgifter, verksamheter och kvaliteter.

• Redan förra söndagen kunde vi konstatera att söndagsskolesatsningen Skatten i samband med gudstjänsten i Älvsby kyrka fungerar väl. Så också idag.
• Konfirmanderna både i Vidsel på tisdag och Älvsbyn på onsdag blev fler – det var ju deras andra vecka.
• Bibelstudiegruppen som höststartade om på tisdagskvällen samlade 16 personer.
• I Veckomässan på onsdagskvällen var vi 10 och på Kyrkans Unga efteråt nästan lika många.
• Efter dessa två heldagar med råge ut på kvällskvisten firade jag den arbetsuppgiftsfria torsdagen med att sova ofantligt mycket längre än jag brukar göra och sedan i isoleringens tystnad fundera över hur röd-gul-blå-gröna människor förstår och relaterar till varandra.*
• Om fredagen hämtade jag ut två totalt genomnördiga fjärrlåneböcker innan en Begravningsgudstjänst av en 90+ing vi lärde känna redan från början av vårt boende här i Älvsbyn. Han var då yngre än vi är nu. Med åren blir det ju lite fler begravningar där man känner den som dött. Ibland blir det att leda dessa begravningsgudstjänster och ibland, när kollega är som det heter officiant, att gå på begravningen.
• Lördag var arbetsuppgiftsfri fylld av arbete. Annat och kroppsligt. Äldsta dottern – som liten kallad Snuppan – med make har köpt hus och det var dags för flyttning. Inställelse två trappor upp på Mjölkudden i Luleå 09.00 för att bära, lyfta, konka, köra, lyfta igen och hålla på. Alltsammans skulle ju till ungdomarnas förvärvade villa i Unbyn 3,5 mil från stan. När sjuttielva kartonger stuvats i bilen och vi kom in på möblerna tog vi fikapaus i den nedburna soffan – som bilden visar.
• Kvällsfödelsedagsfika blev det också! Flytterskans yngste lillebror fyller kvartssekel på tisdag. Andra köromgången var han med i flyttbestyren och efteråt firade vi honom. Hemma runt midnatt.
• Idag råder kroppsömhet främst i armar och axelpartier. Märkbar.

Har du inget djupare att skriva om?

Inga tankar än ovanstående uppräkning?

Du skulle bara veta, noble Bloggläsius! Du skulle bara veta!

Men inte nu. Kanske sen.

Men du kan ju titta här.** 

Detta var bara ett livsteckensuppdateringsinlägg.

Jag gillar sammansatta ord.

* För en tid sedan hade vi en personaldag där vi under ledning av en av stiftets personalkonsulenter funderade på hur vi i arbetslaget är och fungerar med varandra, vilka typer vi är osv. Jag har varit med om många sådana sittningar under mina 38 yrkesverksamma år i kyrk- och lärarbranschen. Har till och med hållit i sådana utbildningar. Och det blir alltid mer att fundera över även om olika modeller ofta bara blir snarlika sätt att beskriva det. Den här gången hamnade man i eller mellan färger som fick motsvara olika typer. Korteligen kan det sammanfattas så att de röda driver utveckling framåt, de blå håller ordning, de gula tar hand om folk när de kommer i kläm och de gröna ser till att det inte går för fort. Jag är röd – främst.

**  Filmsnutten gjordes inför projektet Krafttag Konfirmation i Västerås stift. De sökte i alla väderstreck exempel på goda ting. Stiftskansliet i Luleå rekommenderade vårt vidarearbete efter konfirmationen, kallat K2. Västeråsarna gjorde en massa filmer som man kan hitta på deras hemsida – vi blev film 3.

En av bristerna i vår berättelse är att vi glömde nämna att vårt konfirmandarbete är ganska gammaldags med samlingar varje vecka och ett högt kyrkogångsbeting i ”vanliga gudstjänster”. När jag sett några av de andra filmerna får jag intrycket att man på de andra platserna oftast samlas på veckoslut och läger och har ett speciellt, ofta nedbantat eller rentav kanske uteblivet gudstjänstfirande. Vi har valt en annan väg – som också fungerar.