stigstrombergsson

Jag hittar ingen bättre rubrik.

I alla fall inte när jag börjar skriva detta blogginlägg.

Alltså tar jag till knepet att återanvända något – plus en siffra.

 

Egna tankar och andras skulle kunna stå där i stället. Men det låter ju inte spännande alls. Men egentligen är det intressant att se hur någons tankar medvetet eller omedvetet till en del eller i helhet uppfattas, omformas och vidareutvecklas av någon annan. Alltså i princip. Om sända budskap och argument och deras reaktioner.

 

Söndagskvällens partiledardebatt i SVT var i det perspektivet en riktigt jäklig historia. Ingen – säger och skriver INGEN – gav sig i kast med att försöka förstå vad någon annan faktiskt sa. Än mindre svara på någon annans frågor eller utmaningar och sakligt bemöta den andra. Ingen argumentation! Bara en åttarösterskamp i slagdängig agitation.

Jag tröttnade på spektaklet och satte mig vid en gammal dator för att spela ett DOS-baserat spel från jag vet inte när innan den brittiska deckaren Happy Valley – som i sanning inte är någon Lycklig dal. Visst hade jag kunnat skriva på min blogg igår kväll men gjorde inte så. Veckan och helgen hade pumpat det mesta ur skallen så det fick bli Havets vargar.

 

Veckan hade fyllts av både ditt och datt. Inte minst många ungdomar. Och därför många funderingar och en del kommer nog att hemsöka denna bloggs läsare vad det lider. Nu nöjer jag mig med helgen som innebar fem gudstjänster med förkunnelse om vad Gud gjort för oss människor genom att bli människan Jesus.

 

Två Dopgudstjänster. I sådana pratar jag alltid sanningen: För att upprätta kontakt med oss människor valde Gud att bli människa och göra det Jesus gjorde – främst att dö och uppstå. Just det är Guds sätt att skapa förutsättningen för kontakt och harmoni mellan sig själv och oss – en kontakt och harmoni som alltså inte är självklar. Som kopplingssätt till Jesus ger Jesus att vi skall döpas och tro. Alltså – med dopet skapas hos en okopplad en koppling till Jesus som är Kopplingen till Gud.

 

En Vigselgudstjänst. I mina vigseltal berättar jag alltid vad kärlek är – något man gör. Och visar på ett exempel. Exemplet! Läser och utvecklar Efesierbrevet kapitel 5, början av vers 2: Lev i kärlek, såsom Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull. Det gjorde Jesus genom att vara till för andra, offra sig för andra. En passionerad göra-kärlek. Så filmen Passion of Christ är en kärleksmodell – faktiskt. Ha den lidelse för varandra som är beredd att lida – vilket alla hoppas ni ska slippa! Grattis!

 

Efter dessa tre tillfällen med prat för summa 90 personer om vad Gud i Jesus gjort för oss bar det iväg till Luleå. Farfar hade uppdrag!

 

Hela huvva tjocka släkten på barnbarnens pappas sida skulle på sånggruppen Kents avskedskonsert. Då de smås mormor hade 50-årspaty var det farfar – alltså jag – som drog vinstlotten att vaktas av Tyra och Adrian. Det innebar upplockning hos mormor och morfar, resa till lördagsgodisinköpsställe för att sedan njuta i bostaden. Väl använd tid.

 

Då knytena slocknat vid 9-tiden gav jag mig i kast med att skriva vad jag ville ha sagt i söndagens två Högmässor. Det var klart strax före midnatt. Runt ½1 blev jag avlöst och satte mig koffeinladdad bakom ratten för en timmes mörkerkörning – primärhustrun var kvar i stan.

 

Mitt manus för förkunnelsen igår är detta – lätt bearbetat för bloggen.

 

PREDIKAN Matt 15:29-31

2 årg Evangelium Tacksägelsedagen

Älvsby och Vidsels kyrkor 2016

 

Psalmer Älvsbyn: 168, 11:1-2+4, 38, 776, körmedverkan

Psalmer Vidsel: 1:1-3, 65, 393, 1:8-9, körmedverkan

 

I början av gudstjänsten: Beredelseord

 

Vad Tacksägelsedagen handlar om är givet – att Tacka. Vara tacksam.

Psalmerna är tack-sånger. Bibeltexterna vi ska höra handlar om det. Bönerna. Och det jag skall säga. Och främst sedan – Nattvarden. Eller Mässan. Eller – ett speciellt ord: eukaristi. Som betyder Tacksägelse.

I mina prat kommer jag att prata om tacksamhet på tre sätt – tror jag. Tre synvinklar. En nu.

 

1. Tacksam när allt går bra. De rikas tacksamhet. Våran

 

En trappa ner där barnen har sin samling – det är i Älvsbyn – och inte störs av vårt vuxenprat tror jag dom kommer att prata om att vara tacksamma, nöjda, just när man har det bra.

De får höra en berättelse i Bibeln om en man som har det så. En rik man. Bonde. Det går så bra för honom att han måste bygga större förråd. Mer utrymme. För att rymma allt. Och han blir så nöjd. Belåten. Och det är ju inte svårt. Att vara nöjd, belåten, tacksam. När livet går lätt.

 

Men inte ens då är alla tacksamma.

Också när det går som mest väl gnäller en del. Vi.

Gnäller på sig själva, på andra, på Gud. Är otacksamma mitt i framgången.

 

Den otacksamheten ska vi strax bekänna i bönen om förlåtelse.

Girigheten, snålheten, självupptagenheten. Som tar bort uppmärksamheten från Gud. Som blir liksom en annan Gud. Och annat. Strax. Men innan en parentes.

 

När livet går lätt är det bra att öva sig i att vara tacksam. Faktiskt.

Då är man bättre rustad när livet vänder – som det ju gör.

Inte så att man är skyddad från olyckor, lidande, sjukdom. Men det blir kanske inte riktigt lika kompakt svart – om man är övad i att vara tacksam – inte för allt – men kanske kunna göra det, försöka göra det i allt.

 

Men nu bekänner vi otacksamheterna. Och annat som blivit fel.

 

 

Längre fram i gudstjänsten: Textläsning: Matteus 15:29-31

 

Jag sa att jag skulle prata om tacksamhet ur tre vinklar. Nu den andra.

 

2. Tacksam för ingripande, för befrielse.

 

Förra söndagen handlade ett av Bibelavsnitten som lästes om ett krig i himlen. Mellan änglar. Ett inbördeskrig i Guds värld.

En ängel som heter Mikael och änglar med honom slogs mot Djävulen och hans änglar. Och körde ut dem. Till jorden. Där vi människor fått liv av Gud.

Och där – alltså här – fortsätter kriget, inbördeskriget mellan gott och ont. Om oss, med oss, i oss och för oss.

 

Det är därför det ser ut som det gör – i vår värld.

Lidande, krig, bombningar i Aleppo, taggtråd som stänger gränser, våld, förtryck, lögn, svek, egoism, sjukdomar och död.

Det är för att Fan är lös! Ett vulgärt uttryckt men sant.

Det är för att den onde tagit plats – och fått plats – i och hos oss.

 

OBS! Nu är det INTE så att de som lider, de som drabbas, är ondare eller mer djävulska än andra. Så är det INTE. Ofta är det snarast tvärt om. Ondskan som finns för att fan är lös slår blint. Drabbar hyggliga och ohyggliga. Goda och onda. Liksom välstånd, hälsa och lycka. Slår också blint.

 

I Bibeltexten jag läste – när ni stod – är det drabbade människor man tar till Jesus – lama, blinda, lytta, stumma och andra. Och Jesus botade dem.

Jesus ingrep. Befriade. Arbetade mot det onda.

Och folket prisade, tackade, Gud. För det de fick, det Jesus gjorde.

De var tacksamma för befrielsen. Ganska självklart egentligen.

 

Jesus botade många. Det finns det många berättelser om.

Men inte alla. Och inte för gott. För de som Jesus botat dog ju i alla fall så småningom. Och de tre döda han uppväckte lever ju inte än – de dog.

Så utrensningen av det onda – det som Jesus gjorde – var inte total. Då.

 

Men han visade vem han var – eller rättare sagt VEM HAN ÄR.

Han är Gud som människa!

För att befria människorna.

Från det onda, från den onde.

 

Dels gjorde han det genom att bota där och då. Som i avsnittet.

Men framför allt gjorde han det på ett annat sätt.

Där och då för att totalbota alla – också oss här och nu.

 

Det sätt han då använde...

de som gått mycket i kyrkan har hört detta flera gånger och har man inte gått mycket men kommer att göra det får man höra det ofta. Det är ju så viktigt!

 

Det sätt han då använde... för att totalbota alla – också oss här och nu – var – detta svårt men viktigt!

Att i Guds ögon dra in i sig själv alla människors ondska och lidande.

Och dö av det. Och sedan uppstå från de döda.

För att att människor – du och jag – ska få leva fria från ondskans totala makt, få förlåtelse och evigt Liv. Det Livet kallas Bibeln också Guds rike och hans rättfärdighet

 

Det är den stora anledningen att vara tacksam!

Tacksam inte bara när det går bra – det jag pratade om i början.

Tacksamma inte ens bara när vi upplever Guds befrielse, ingripande – det jag nyss sa.

 

3. Utan framför allt tacksamma för Ingriparen, Befriaren.

Och det var min tredje synvinkel. Tacksam för Gud själv. För Jesus själv..

 

Allra först i gudstjänsten nämnde jag ordet eukaristi, att det är ett namn på Nattvarden och att det betyder tacksägelse.

Om en stund – det skall bli körsång och psalmsång innan – ska vi fira det. Det som är ett av Guds/Jesus sätt att komma till oss med sin befrielse, med sig själv. Till den som vill. Och behöver.

 

I lite bröd och lite vin har Jesus lovat att vara och ge sig själv.

Hur det går till kan jag inte exakt förklara. Bara att det går till. Han har ju lovat.

Där – här – kan vi söka honom. Och hitta honom.

 

I Älvsbyn: Där nere får barnen lära sig en minnesvers. Vi lär oss samma uppmaning.

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:33)

 

 

Sammantaget i kyrkorna var det ca 130 personer av olika sorter som mer eller mindre uppmärksamt firade gudstjänst. Idag måndag morgon läser jag här på en kompis blogg om gudstjänsten – och hur hans tankar gått vidare i saken.