stigstrombergsson

Så är det!

Ska en artist fortsätta att befinna sig på banan måste han eller hon leverera. Det gäller musiker, författare, politiker. Hela tiden ska denne eller denna skapa nytt material men också alltid vara beredd att ta fram gamla godingar. Sådant är artistens öde.

 

Mitt bloggande är knappast att betrakta som artisteri men ”reglerna” gäller i alla fall. Skrivlösa dagar ger få läsare. Ett 20-tal varje dag senaste veckan. Samtidigt visar kurvorna att dagar jag publicerar något tittar fler in – vad det nu kan tyda på. Och känslan kommer: Borde jag skriva mer för att tillfredsställa den så kallade läsekretsen?* Eller skall jag – som brukligt – nöja mig med en kreativitetsnivå som tillfredsställer mig själv?

 

En dryg veckas oblygt obloggande är dock i mesta laget. Mer får det inte bli.

 

Min kompis tobbe lindahl – länk långt nere till höger – var för drygt ett år sedan bloggtyst mer än en vecka. När orsaken undersöktes befann det sig så att det förelåg tvång, inte frivillighet. En vurpa med sin MC hade placerat honom i Landstingets ömma vård, faktiskt inte helt fjärran från att alldeles fått honom att ramla ur folkbokföringen.

Så är det nu inte för mig. Att jag varit tyst beror bara på att jag varit tyst. Inget allvarligt. Såvida inte tystnad från min sida skall räknas som ett allvarligt symptom på något. En del ser det nog så. Andra ser det som en tillgång. Troligen.

 

Nå – tyder tystnaden på stabilitet eller förändring? Privat och i arbete?

 

Det är inte så lätt att svara på. Förändring är ju något väldigt stabilt – typ.

Idag skall jag – nämner det som ett exempel – införskaffa nya vinterdäck till bilen. De flesta dubb på de gamla är antingen av, nednötta eller borta. Runt femtusen spänn kommer att fara. Är det en förändring? Eller ett med ganska långt tidsspann stabilt åtgärdspaket. Winter is coming sker ju varje år? Men i börsen blir det i alla fall ett jack. Just denna höst.

 

I mitt verkande som prällat är det i alla fall stabilt kaotiskt. Där är det enda konstanta just att det hela tiden ändras. Konfirmander har vi som vanligt. Sådana, liksom ungdomar i allmänhet, ges en stor uppmärksamhet i min ”tjänsteprofil” och i min egen prioritering. Men det är nya ungdomar hela tiden. Som skall fira nya gudstjänster och möta nya samlingar. Som förra året. Och året och åren dessförinnan. Konstant ändring.

 

Och precis som förra året är församlingens högsta beslutande organ – Kyrkofullmäktige – i färd med att anta ny budget och verksamhetsplan för året som kommer. Det är inget nytt.

Men det finns nyheter i det. Församlingens 4 prästtjänster planeras bli 3½. Kartan skall alltså ritas om en del.**

Tro inte att det är en neddragning! Tvärtom! Det handlar om en resursomfördelning. En pedagogtjänst med barn- och familjeprofil skapas. Det är bra!

 

Så – nu har artisten i alla fall levererat något denna arbetsuppgiftsfria måndagsmorgon. Och det kan bli mer. Framöver.

 

Bilden? Från en konsert med Bruce. Han kan leverera!

 

---

* Att kalla läsekretsen för fans vore att ta i. Och groupies lyser helt med sin frånvaro.

** Att vi hela förra höst-vinter-vår-säsongen i praktiken var 2 plus en del vikarieinhopp är liksom en annan sak. Det var ju verkligheten jag själv fanns i, rejält bekymmersskild från kartan politikerna skissar på.