ryssen kommer – 1
När jag var ett litet barn – en del menar att det måste vara strax efter det att inlandsisen drog sig tillbaka – hände det sig vid något tillfälle att jag och en del kusiner på pappas sida lekte lite stormigt i det stora köket hos vår farmor. Gumman gillade sina barnbarn men kunde nog också ibland känna att vi blev i det mesta laget så vid något tillfälle ropade hon: Nää! Nu vara i som ryssa! Och då var det bara att gå ut.
Min farmor var född och uppväxt på häst-och-vagn-åldern, 1880-tal i Västernorrland. Hamnade i Kåge utanför Skellefteå strax efter sekelskiftet. Det ryska Storfurstendömet Finland var då bara någon mil bort. Om minnet av äldre och inte så hemskt gamla historiska händelser hos henne skapat en genuin rysskräck skall jag låta vara osagt – men för barnskrämning fungerade kosacken utmärkt*.
Dagens påstående:
Risk och rädsla är inte samma sak! Inte heller fara och oro! Eller effekt och avsikt.
Men tingen blandas pinsamt ofta. Ibland i okunnighet men inte sällan fullt medvetet och manipulativt. Folk som rimligen kan förväntas ha en del bakom pannbenet lanserar konspiratoriska tankegångar där logiken de ofta berömmer sig av verkar ha samma livslängd som en smörklick i en varm stekpanna.
Låt mig ge några exempel – utöver Donald Trump som i sin ”kampanj” var extrem.
En eller två barnmorskor i landet önskar att av religiöst-etiska skäl slippa medverka vid aborter. Deras sak vandrar genom rättsväsendet och kommer nog vad det lider upp i Europa-domstolen. Det som det ytterst gäller är frågan om samvetsfrihet.
Nu är det inte just möjligheten att avstå att medverka vid aborter vad vill yttra mig om. Inte heller om aborter i sig. Det är andra diskussioner. Och visst är det inte helt orimligt att ett arbete eller en befattning kräver vissa saker och om man inte gillar det får man knega med annat. Att inte vilja sälja alkohol kan ju bli knepigt om man jobbar på bolaget – typ.
Men diskussionen tycker jag är intressant. Logiken. Och bristen på densamma. Och de fundamentalistiska konspirationsteorierna.
Följande två påståenden kan höras från samma person med fem sekunders intervall:
-
Det råder näst intill total enighet i landet om nuvarande abortpraxis. Saken är en ickefråga.
-
Om en barnmorska skall ha rätt att avstå riskeras patientsäkerheten. Då startar en utveckling som gör att det kan bli som som i Polen.
Hur är det med logiken här? Bägge dessa led kan ju inte vara sanna.
Råder i princip total enighet kommer inga patienter att bli lidande. Alla kommer att få det bemötande de skall ha även om en och annan barnmorska beviljas samvetsfrihet.
Skulle att en handfull ges samvetsfrihet öppna någon sorts dammluckor råder ju inte den omtalade enigheten – annat än på ytan.
Men den sortens argument – 1 och 2 – förefaller i alla fall vara sakliga. Sämre tankelinjer kan skönjas.
Jag har sett både på TV och i refererat på ledarplats i Lokala Världsbladet ett betydligt mer demagogiskt och demoniserande tankepaket. Det kommer från RFSU-håll, organisationen som för några år sedan lät 14-åringar ta Knullborgarmärket**. Ledande företrädare där hävdar att de aktuella barnmorskorna inte alls agerar i egen sak. Tvärtom! Det är de militanta abortmotståndarna som nu bytt strategi och inte lägre visar bilder på aborterade foster. Nu väljer man lönnliga juridiska vägar för att undergräva kvinnors reproduktiva hälsa. Nu smyger råttorna i kloakerna! – fast så har jag inte hört RFSU uttrycka det utan det är min tolkning.
Är det att vara saklig? Är det att vara en seriös debattör och opinionsbildare? Påminner det inte snarast om hur Donald Trump – och andra – anar IS-planer och våldtäktslust bakom muslimsk eller mexikansk invandring? Är det inte också i botten samma demagogi som brunskjortorna i 1930.talets Tyskland använde när de hävdade tanken på en dold planerad subversiv judisk konspiration mot de värden som staten och folket omfattar – eller sägs omfatta?
OBServera det jag nu påstår en gång till: Det är inte abortens när, var och hur jag härdiskuterar. Jag diskuterar diskussionens ”kvalitet”.
Min farmor kallade oss ryssar när vi störde hennes ro. Om hon var genuint ryssrädd vet jag inte. Hann aldrig fråga. För att få tyst på barn en liten stund funkade det i alla fall.
Betydligt värre är när typ rysskräck används som ”debatt”-knep mot andra, att rädslor och risker blandas, faror och oro liksom anad effekt och påstådd avsikt.
Jag återkommer med mer. Det var ju en etta i rubriken.
* När jag verkade på folkhögskolan berättade jag en gång detta och frågade sedan en ryskbördig elev vad man där skrämmer busiga ungar med. Tatarerna! blev svaret. En annan i klassrummet sa: Hemma i Polen hotar vi också med ryssen. Och med svensken!
** Googla ordet för mer information.
"Är du helt rysk, flicka!" är en fras jag lärde mig i barnböckerna om Katitzi. Som jag förstod det var den frasen anakronistisk redan under Katarina Taikons barndom. Men här och var blir språkliga uttryck förstås kvar.
Diskussion om abort är sällan särskilt bra. Det förekommer många konstiga argument, även till stöd för fri abort. Men med tanke på att Ellinor Grimmarks fall drivits med hjälp av en organisation vars namn bokstavligen betyder "pro-life", som är nära förknippad med Ja till livet, är påståendet nog inte särskilt långsökt. Med tanke på att detta är den strategi antiabortorganisationer över Europa f.n. använder, att utöka möjligheter till samvetesfrihet genom att åberopa mänskliga rättigheter, är det inte heller långsökt.
Däremot är jag inte längre, som jag länge var, tvärsäker på att det betyder att man rakt av ska avfärda tankar på samvetsfrihet. "SD tycker det, alltså måste det vara fel" är en logik jag blir alltmer skeptisk mot, även när vi i detta exempel får byta ut SD mot abortmotståndare. Nu är jag mycket mycket skeptisk till dödshjälp men att inte ha samvetsfrihet för sjukvårdspersonal, om vi inför det, blir absurt. Frågan är om jag, med den insikten, kan ha kvar samma hållning vad gäller aborter. Kanske - kanske inte.
