radikal påve
Tredubbel lön!
Det försökte jag mig på idag i samtal med församlingens kamrer. Menade att påven tycker jag skall få tredubbel lön. Han – kamreren alltså – lät sig inte övertygas trots den här på bilden visade texten tagen ur Lokala Världsbladet alias Piteå-Tidningen.
I början av 1980-talet visade dåvarande kyrkorådsordföranden samma omedgörlighet. Då var jag en period ensam präst på fyra tjänster och fläskade till med vad aposteln Paulus skriver till sin vän Timotheos: Sådana äldste som sköter sin ledaruppgift bra är värda dubbel lön, särskilt de som ägnar sina krafter åt ordet och undervisningen.* (1Tim 5:17).
Med detta lite skämtsamt skrivet tycker jag ändå att påven berör en viktig sak. Att vara präst är inte ett lönearbete i vanlig mening. Det är ett hel-livs-beting!
Naturligtvis då inte på så sätt att folk skall finnas i olika arbetsuppgifter 24 gånger 7. Det är bara inte möjligt. Men tanken är ändå inte fel. Är man – alltså jag – vigd till att vara präst, inte jobba som en sådan, handlar det ju på något vis om 24x7. På samma sätt som att jag är gift med madammen i mitt liv. Det är jag all tid jag är vaken eller sover, är tillsammans med henne eller befinner mig på annat håll. Jag är alltid hennes man och alltid bunden vid att vara henne till stöd, glädje, tröst, gemenskap, nytta. Äktenskapsvigningen avser ingen 8-timmarshistoria – inte heller prästvigningen.
Den radikale påven har också här en radikal poäng – faktiskt.
* i Första Timotheosbrevetkapitel 5 vers 17 är ordet äldste det grekiska πρεσβύτεροι. Med latinska bokstäver blir det presbyter och ligger bakom låneordet präst i svenskan.
