janussynvinklar

I den romerska mytologin fanns guden Janus med ansikten åt två håll. Med ett såg han tillbaka på det förflutna och med ett såg han mot vad som komma skulle. Månaden januari är uppkallad efter honom men egentligen är det nog maj som innehåller mest janussynvinklar – i alla fall i mitt uppdrag som församlingspräst.

 

Tidigare under våren har vi tittat tillbaka på 2015, funderat över hur arbetet då blev, om det blev som det var tänkt eller inte, ekonomin osv. Det är bra att göra så – titta tillbaka alltså. Vill man vara lärande såväl som organisation och som människa måste man se bakåt. Vi i personalen gjorde det och skrev. Det skrivna sammanställdes av Brunettherden till ett dokument som styrelsen, alltså Kyrkorådet, antagit för att nu i maj lämna till högsta beslutande instans Kyrkofullmäktige. Ännu i maj 2016 ser man alltså tillbaka på 2015.

 

Denna tillbakablick på ett kalenderår sker samtidigt som vi utvärderar ett läsår, ofta uppfattat i två terminer höst och vår,. Mycket av en församlings vardagsverksamhet organiseras ju på det sättet – konfirmander, studiecirklar, barn- och familjeverksamhet för att nämna några exempel. Till och med – detta egendomligt nog – tänks ibland också gudstjänstlivet i de banorna. Frågan jag fick för ett par dagar sedan – Kommer ni att fortsätta med Veckomässorna under sommaren? – tyder ju på att ett tvåterminstänkande faller sig ganska naturligt.

Jag tycker den tvåterminssynen är fel! Gud tar ju inte semester! Därför behöver församlingsliv planeras och organiseras i tre terminer, inte två. Naturligtvis menar jag då inte tre likadana terminer. Det vore korkat. Men tre.

 

Om vi då i maj tittar tillbaka tittar vi samtidigt framåt. Hösten hamnar i preliminärt fokus vad gäller gudstjänstplanering, diakoni, ungdomsverksamhet osv. Och till och med nästa år skall vägas in i synranden. Budgettänkande måste börja så smått redan nu. Så maj månad, inte januari, är verkligen årets Janus-månad.

 

Ju högre upp i de administrativa, styrande, ledande höjderna man befinner sig desto mer blir det av sådan administration, ibland ren byråkrati. Jag är ju inte på de nivåerna men tycker att det blir fullt tillräckligt i alla fall. Inte så att det är onödigt – tvärt om! – men jag kan uppleva att byråkratin sväller mer och mer och då på bekostnad av tid till att direkt möta människor med Evangelium.

 

Vi börjar alltså nu rita planeringskartor över hösten samtidigt som vi utvärderar och lär oss av våren. Och ett par verser ur en av texterna för ett par veckor sedan ansätter mig – Första Johannes brev kapitel 5 verserna 14 och 15:

  • Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.

Bön är alltså viktigt. Och vi ber lite. Vi pratar mycket och tänker mycket. Men ber lite.

 

Och det där mariga – ber honom om något efter hans vilja. Hur skall vi fatta det? Är det allmänna formuleringar av typen Gå ut i hela världen eller Gud vill att alla människor skall bli frälsta eller Gråt med dem som gråter? Eller är det mer detaljerat än så? Har Gud tankar och vilja på när, var och hur saker skall göras? Att konfirmander skall vara på tisdagar och inte onsdagar? Typ? Och hur göra för att utforska Guds vilja och inte bara bryta våra egna?

 

Sådant ansätter mig.


Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

En snygg Janus finns här:
https://de.wikipedia.org/wiki/Z%C3%BCndapp_Janus

2016-05-10 @ 13:20:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0