inget morgonte
I alla fall inte än. Väntar tills dess frukostsällskapet anlänt. Och då blir det nog kaffe, en dryck jag inte intagit sedan onsdag eftermiddag då det blev en halv kopp i Vidsel när vi hade konfirmanderna.
Det blir ofta så när jag är vad många kallar "ledig", alltså är präst utan tänkta arbetsuppgifter viss dag. Då hoppar jag kaffet. Varför vet jag inte men så är det. Vi har väl alla våra egenheter.
10.29 passeras just när jag tumskriver på min telefon. Sitter i bilen och väntar på madammen i mitt liv. Hennes tåg skulle komma den tiden. Men nu har de sagt att det inte blir förrän 10.47. Peppar, peppar.
Alla andra bilar med väntande folk i är dyrare, nyare och finare än min. Det ser jag när jag blickar mig omkring. Och jag gissar att det beror på att landet är i kris, upplösningstillstånd och sammanbrott. Det brukar ju låta så när en del politiker och andra uttalar sig till förmån för stängda gränser och allmän snålhet. Fast jag begriper det inte – men är väl dum i huvudet.
Men EN SAK begriper jag: De som vill styra och leda vädjar mer till vår infantila snålhet och rädsla än till ett vuxet ansvarstagande. Och att därmed kärleken kallnar hos de flesta.
Nu kommer tåget. Jag publicerar detta senare idag – efter frukost, efter prat, efter dop av en konfirmand. Eller så.
