stigstrombergsson

Måndag kväll skrev jag – i förra blogginlägget:

Det verkar som om jag blivit snuvad på min hälsa. Toksnorig. Ovisst om jag kommer att behöva vara hemma i morgon. Får se om feber tillstöter.

Men jag vill ju ”gå på jobbet”! Det är ju konfirmander i morgon!

Och så blev det. Jag var inte fit for fight om tisdagen. Hes, hosta, rinnande näsa och irriterande marginell förhöjd kroppstemperatur. Idag onsdag morgon är det på ungefär samma sätt men kanske – peppar, peppar – inte feber idag.

Och överjaget slår till på några av fler möjliga punkter.

Jag borde och skulle trots min rinnande näsa kunna inför-helgerna-städa fastigheten nu när jag ändå är hemma. Madammen är ju på sitt jobb. Kärlek, lojalitet och ansvarstagande manar till saken men jag står (ännu) emot mitt överjag på den punkten.*

Hos mig, när det nu är som det är, blir överjagsplågan mest arbetsrelaterad. När jag är sjuk måste ju andra göra mina uppgifter. Det känns inte bra. Eller så blir uppgifterna ogjorda. Det skulle kännas ännu sämre. Tredje man – alltså de människor vi är till för – går då miste om vad de planerat vara med på vad gäller gudstjänster, konfirmander etc.

På den så kallade konfirmand- och ungdomssidan i församlingen är det dock inte så farligt. Där är vi väl bemannade så konfirmandsamlingen igår fixades utan problem av kamraterna. Likadant blir det idag i Vidsel. Där är jag helt trygg och mår bara lite illa över att de andra får hoppa in lite mer intensivt än planerat.

På gudstjänst- och prästsidan känns det marigare om sjukdom av lindrig art – som ju en förkylning är – vräker fler uppgifter på kollegan. Eller att det rentav skulle föranleda ”mässfall”. Hade vi varit bättre bemannade hade jag inte brytt mig men: Vi är drygt två på fyra tjänster.**

Detta vakansläge, noble Bloggläsius, är värt att notera. Vi har varit två präster på fyra tjänster i princip hela detta verksamhetsår. Efter jul en musiker på två tjänster (plus tillfälliga vikarier). Men trots detta har verksamheten förblivit intakt rent kvantitativt. Vad gäller kvalitet och utveckling för framtiden blir det en helt annan sak.

Tack vare att vi sprungit som arga grisar – så gör personal när det är ont om folk – inställer sig inte någon form av panik, inte ens krismedvetande, hos de tjära förtroendevalda som samlas i utskott och kommittéer. De verkar inte bekymrade alls. Nu är jag en luttrad man som sett just detta i kyrka och samhälle under ett tämligen långt arbetsliv – men kan inte försonas med det! Faktiskt!

Så jag gnor på! Sliter med mitt överjag och min pliktkänsla. Dricker varmt. Snyter mig. Skonar rösten. Så att jag kan predika ikväll. Det är Passionsgudstjänst i Vidsels EFS 18.30. Och fira Mässa i Vidsels kyrka på Skärtorsdagens kväll samma tid. Till Påsknattsmässan lördag 23.30 bör jag väl vara hyfsat kurant om förkylningen utvecklas normalt. Och på Annandagen 11.00 i Älvsbyn är jag rimligen underbart helbrägdagjord.***

Jag går en fortbildning också. Skall på nätet respondera på paper kamrater publicerat. Fräter också en del på överjaget men hanteras som städningen: Det hinns – vad det lider!

*  Egentligen är inför-helgerna-städning en knäpp tanke. Barnbarnen kommer ju att komma. Städa innan är i sanning en överloppsgärning då välstädigheten så snabbt blir omintetgjord.

Åren har dock lärt oss lite. Första gången vi – det är nästan 30 år sedan – skulle ha barnkalas i kåken torkade vi golven innan saft- och kladdmonstren kom. Så gjorde vi aldrig mer.

**  Drygt två på fyra tjänster beror på en del stafettprästsinhopp av ett par kamrater som inte har församlingstjänst. En har egen firma och tar olika uppdrag, bland annat vikariat i församlingar. En annan – den förre  kyrkoherden – är väl närmast att anse som ”mellan tjänster”. Han hoppar också in lite nu under våren.

***  Själva Påskdagen 11.00 är det ingen gudstjänst i Älvsby kyrka. Sedan några år tillbaka görs i centralorten Påsken ekumenisk med Långfredag i kyrkan och Påskdagen antingen på EFS eller i en av frikyrkorna – numera finns bara en. Personligen är jag tveksam till det arrangemanget. Ekumenik och samverkan är viktigt – inget snack om den saken. Men kyrkoförsamlingen är av flera skäl ”svårflyttad” och Påsken är så viktig att jag anser vi bör behålla gudstjänsten i Älvsby kyrka. Samverka kan vi göra en annan helg, till exempel 14:e efter Trefaldighet då temat är Enheten i Kristus.