lite läskig att läsa
En dystopi (även kallad anti-utopi eller kackotopi) är en negativ samhällsvision. Det är motsatsen till utopi, och kan bäst förklaras som vad andra felaktigt tror är bra för en. Ordet kommer från grekiskans δυσ- och τόπος, som sammansatt betyder ”dålig plats”. (…)
Att måla upp en dystopi är ett oerhört kraftfullt sätt att kritisera det rådande samhället. Genom att överdriva negativa fenomen och framkalla skräckvisioner av vad vårt levnadssätt kan ha för konsekvenser får man folk att reagera på saker som de kanske tog för givna eller inte tycker är så farliga vid första anblicken. (…)
Dystopisk litteratur är ibland svår att skilja från postapokalyptisk science fiction, eftersom båda (oftast) utspelar sig i en skräckvision av framtiden. Vad som skiljer dem åt är att i dystopiska berättelser är man på ett eller annat sätt förtryckt av systemet – det finns fortfarande ett samhälle där som kan förtrycka sina medborgare.(...)
Den texten – och mer – hittar man i Wikipedia om man googlar man på ordet dystopi. Där sägs också att George Orwells bok 1984 var ett sent 1940-tals-exempel på saken samt att filmer som V för Vendetta och The Hunger Games drar åt samma håll.
Jag har just läst en dystopi – boken En annan gryning av debutförfattarinnan Camilla Sten, Ordfront förlag 2016. Baksidestexten på denna ISBN 978-91-7037-859-1 lyder:
Vintern sänker sig över Sverige. I Stockholm drabbar demonstrerande ungdomar samman med polisen. Några av den kommer inte att överleva natten. Men Isa tillhör inte dem. Hon kan spelreglerna. Är man klass B så håller man käften.
På dagarna håller Isa huvudet nere men om nätterna gör hon och hennes vänner uppror i det tysta. Genom att hacka partibloggar, sätta upp affischer och sprida flygblad försöker de göra sina röster hörda. Men polisen är dem hack i häl, och när en anonym bloggare säger sig ha information som skulle kunna störta regeringen måste de bestämma en gång för alla hur mycket de egentligen är villiga att offra.
Hur mycket det är värt att inte behöva hålla käften.
”En annan gryning” är en skakande aktuell roman som utspelar sig i ett framtida men inte särskilt avlägset Sverige där ett främlingsfientligt parti fått regeringsmakten. Det är en bok om rädsla och rasism – och om dem som riskerar allt för att stå emot.
Den var faktiskt lite läskig att läsa boken om år 2046, tolv år efter det att ett nationalistiskt främlingsfientligt parti kommit till makten i landet.
Den var lite läskig att läsa samtidigt som SD växer, lite läskig att läsa när de flesta av de sedan gammalt etablerade politiska partierna just nu genomför restriktioner mot asylsökande, lite läskig att läsa parallellt med nyheter om ekonomiska sanktioner mot den som fått besked att de inte får stanna, lite läskig att läsa när man hör partiledare och ministrar med vibrato i rösten söker frammana att välfärdsstaten hotas.
Den var också lite lite läskig att läsa samtidigt som makedonsk polis skjuter tårgas mot barn på andra sidan taggtråden och när skanderande massor sympativrålar för skrikhalsen Trump – vilkens framfart inte helt saknar likhet en annan dåförtiden av etablissemangen nonchalerad skrikhals strax söder om Östersjön.
En dystopi är lite läskig att läsa – men nyttig.
Gör det!
