stigstrombergsson

Sitter på tåget onsdag kväll.

Sitter rättare sagt i tåget.

Naturligtvis inte ovanpå.

Vad finns då att göra?

Eftermiddagsmåltid med pilsner. Check! Det är redan avklarat.

Läsa en god bok? Jo – om en stund. Jag har ett par med mig.

Fundera över arbetsuppgifter på kort och lång sikt? Nää – jag tjänstledig enskild angelägenhet.

Skriva ett blogginlägg? Jamen det är ju vad jag gör just nu. Skriver. Något jag inte kommer att kunna publicera förrän jag är uppkopplad motnätet. Och det är inte tåget. Annat än mot elnätet. Men med besked.

Kyrkliga dyra resor är på tapeten just nu. Eko-redaktionen har grävt och funnit en del intressanta saker. Dessutom fått i vissa stycken ”intressanta” förklaringar.

I morse fick vi av kamreren veta att Ekot också kontaktat oss någon månad tillbaka. Ville veta resor för förtroendevalda och personal. Resor i verksamheten med konfirmander eller andra var man inte intresserad av. Bara just beslutsfattares och anställdas.

I Älvsby församling kammade man noll. Inget oskäligt att rapportera. Andra församlingar fick stå med material och det blir dubbelt pinsamt.

En pinsamhet tycker jag det är om och när det utvecklas en självgynnandets kultur. Den risken finns alltid, alltså risken att folk ger sig själva för stort manöverutrymme. Sådant finns i Sveriges Radios material. Det är pinsamt. Och väcker anstöt. Kan absolut inte försvaras och accepteras!

Med det sagt är det också pinsamt att man i en del fall faktiskt inte klarar av att dividera kostnaden med deltagarantal. Gör man så blir det inte alls märkvärdigt – egentligen.5-7000 på var och en i en personalstyrka vart femte år är ju inte alldeles värst, särskilt om resan innehåller 6 timmar/dag av arbetsprocesser, fortbildning eller annat. I sådana fall blir det faktiskt ingen skandal tycker jag.

Det är bra att oegentligheter kommer i dagen men samtidigt bör man ha i åtanke vad den ultratråkige tidigare folkpartiledaren Ingemar Mundebo lär ha kläckt ur sig:

Avunden är en starkare kraft än sexualdriften.