stigstrombergsson

Det är bloood på min födelsedag!!

Lotta på Bråkmakargatan skriker så efter cykelvurpan.

Astrid Lindgrens berättelse har vi både i bok och på film.

Det är ett sätt för mig att starta detta blogginlägg.

Ett annat är:

Det är då ett jävla sätt!

Att Riksdagen tog beslut rätt mot Guds vilja.

Och fått blod på händerna – på min födelsedag!

Dagen efter min födelsedag var det Veckomässa i Älvsby kyrka 18.30. Jag skulle vara celebrant liksom de flesta onsdagsmässor. Jag brukar gå upp till eller över till kyrkan vid ½6.tiden för att ställa i ordning allt* och förbereda det Beredelseord som på ett rimligt sätt skall landa i Syndabekännelse och Bön om förlåtelse. I de tankar jag delar brukar jag återvända till någon av de texter som söndagen innan lästs i gudstjänsten. Då det i söndags var Fjärde söndagen efter Trefaldighet blev det denna kväll den andra årgångens text ur Gamla testamentet, noga sagt profeten Sakarja kapitel 7 verserna 8-10 som jag tog fasta på. Min tankegång blev ungefär denna:

Detta med Gud, tro mm blir lätt något privat. Enskilt. Och andligt. Det är rätt men också en försnävning.

Gud, tro mm är också något gemensamt. Rör konkreta saker. Här. Nu.

Därför vill jag ta er med på en tankeresa.

När Jesus korsfästes berättar Lukas att han bad: ”Fader förlåt dem...” 

Förlät då Gud?

Och när Stefanos (som var den förste som dödades för att han var kristen) blev stenad – i fortsättningsskriften Apostlagärningarna berättar Lukas detta – bad han: ”Herre, ställ dem inte till svars...”

Förlät då Gud?

Jesus var ställföreträdare för andra – det vet vi och skördar frukterna av.

Men – Kan trons folk vara andras ställföreträdare? Som Stefanos?

Be andras böner? Som påverkar dem som inte ber själva?

Och Bekänna andras synder. Så att andra blir förlåtna?

Och: Är det i så fall en del av Kyrkans uppdrag? Vårt uppdrag?

Igår tog Riksdagen ett beslut som hindrar människor att söka trygghet, försvårar familjeåterföreningar osv. Beslut för att begränsa antalet som flyr hit.

Och hos profeten Sakarja – texten lästes i söndags – står det:

Så har Herren Sebaot sagt: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”

Gud säger: Förtryck inte!

Och Riksdagen tar beslut som förtrycker!

Kan man då säga att Riksdagen agerar mot Guds vilja? Alltså syndar?

Och om det är så – vad blir då vår, församlingens, Kyrkans uppdrag?

Att strunta i det för att saken inte är ”religiös”? – trots att Bibeln talar om det?

Att påtala och skälla?

Att be om förlåtelse – för egen del och för andras del?

Vi ska nu be om förlåtelse.

För egna val mot Guds vilja – lögner, själviskhet osv.

Men bädda också in andras val mot Guds vilja – Riksdagens.

Så att Gud förlåter orättfärdigheten och inte straffar den.

Jesus gjorde så. Och Stefanos.

Sedan kan vi skälla.

Så tänkte jag säga. Men det blev inte sagt. I stället kom jag att på församlingens Facebooksida vid kvart-i-sju-tiden lägga ut översta bilden och skriva:

Mässfall ikväll.

Det är inte vanligt. Kanske tre gånger på 2 1/2 år. Fast många brukar vi inte vara på onsdags-kvällarna 18.30. Någon gång 2, oftast 4-7, ibland 12. Ofta samma personer. Ungefär.

Och jag kan fundera. Jesus med med kropp och blod, förlåtelse, nystart och annat. Som en gåva till människorna.

Som inte vill???

*  Jag är ensam ”kyrkobetjäning” i veckomässorna. Är celebrant, vaktmästare, kyrkvärd. Men inte musiker. Men bland dem som kommer finns sångare. Ibland.