stigstrombergsson

Det är lugnt just nu. I Järvsö klockan är 9 på morgonen söndagen den 5 juni i Nådens år 2016. En lugn stund råder men sannolikt inte så länge till.

Vi fick sova i husvagn i natt, madammen och jag – i ”sovstugan” som den yngre av döttrarna kallade den. Hon menade sina svärföräldrars husvagn som ställts till förfogande. Som liten smeknamnskallades dottern för Snorvan och hon har nu hela sin gamla familj minus en svåger på besök. Storasyster och lille lillebror förlagda inne i huset. Stora lillebror med fästmö och två barn ”där ute” i det andra huset. Och mamma och pappa – det är vi – på hjul.

Det blev sent igår – fast dagen hade startat tidig. Om fredagskvällen blev det ju ännu senare efter en ännu tidigare morgon och en dag fylld av resor, begravning 20 mil härifrån, många möten, massa prat, resor igen för de flesta. Utan att vara bakis är vi lite bakis om läsaren förstår vad som menas. De enda som riktigt återhämtar sig inför varje dag är värdinnans brorsbarn tillika mina barnbarn Tyra och Adrian. Är man 6 respektive 4 år kan man ju somna i steget, sova som en skjuten en helnatt och vakna med springande ben. Vuxna behöver mer utrymme för sina starter och landningar.

Så nu när bara jag och madammen (som tagit en promenad) är vakna råder lugn före storm. Andra är snart igång. Vad det lider kommer folk under dagen att troppa av hemåt mot Norrbotten. Storasyster först med tåg mot Arlanda och flyg hem i kväll. Lilla lillebror i morgon samma väg men mer mitt på dagen. Stora lillebror med fästmön drar med bil norröver men utan småbarnen som skall åka sovtåg med farmor och farfar – alltså vi. Mycket logistik är det!

Nu kom sms från huset! Fler är vakna! Fil på bordet. Och KAFFE!

Slutar därför skriva nu, publicerar senare.

Bilden? Vad har den med detta att göra?

Framtiden ger klarhet.