stigstrombergsson

Det är torsdag kväll. Efter en tid med varierat innehåll har en lite kortare verksamhetsvecka tippat över till en arbetsuppgiftsfri fredag för att på lördag eftermiddag gå in i en mycket aktiv fas.

Lät detta kryptiskt? Då är det bara att läsa vidare i detta inlägg. Jag ämnar knyta ihop några trådar från det som varit samt rikta min och läsarens uppmärksamhet på ett kommande händelsesnöre.

 

Fortfarande kryptiskt? Men läs då!

 

Vi åkte alltså sovtåg norrut natten mot tisdagen – efter den ”släktträff” som min svärmors begravning innebar. Vi hade då träffat hela madammens ”gamla familj” med syskon och syskonbarn med bihang. Vår egen ”gamla familj” minus en måg hade sedan varit samlad i Järvsö där en av döttrarna ju bor. Det var därifrån vi tog tåget.

 

Barnbarnen fick välja. Ett alternativ var att på måndagsförmiddagen åka bil med mamma och pappa hela E4an upp till Luleå. Ett annat var att stanna hos sin faster lejonparten av dagen för att på kvällen åka sovtåg med farmor och farfar till Älvsbyn och vara där en dag innan tisdagskvällshemhämtningen skulle ske. Gissa vad friska 6- och 4-åringarna väljer!

 

Vi hade det mysigt på tåget. Jag brukar inte ta sälfis men den här gången blev det av – som synes. I hyfsad tid var vi också och blev vid järnvägen hämtad av snäll granne. Madammen alias farmor var febrig men vi andra kunde efter lunch gå till lekparken i kvarteret bredvid för att finna den sabbad.

 

Depp och katastrof! Bara småbarnsgungorna fungerade. Och en klätterställning. I vägen blev vi när kommunens personal kom för att fortsätta upprustningsarbetet – som tände ett framtidshopp.

 

Det finns fler kvarter. Med fler lekparker. Nära.

Och det skall sägas: Karuseller är inget för farfar! Raglar som vore han dyngrak.

Barn tål mer! Mycket mer.

Och gungbrädor är kul. Uppenbarligen.

 

De små hämtades men är tillbaka nu för att tillbringa veckoslutet här hos oss. Sover nu.

 

Så långt de familje- och civiluppdateringar som varit centrum samtidigt som perifera saker utspelat sig i landet, världen och kyrkan. Miljöpartiet krisar – men det skiter jag i. En partiledardebatt hölls för ett tag sedan – och jag märker att Jonas åsikter mer och mer liknar mina. Klok karl. Mer är inte att säga om den. Vad som i min frånvaro hände i Älvsby församling nämnde jag i förra inlägget.

 

Så...

 

Vad gäller Ekots och Aftonbladets ”avslöjanden” om kyrkliga ”fest- och slöseriresor” väntar jag fortfarande på klarheter. I inlägget bakomvisslingar den 2 juni ställde jag i punktform ett antal frågor. Jag trodde (naivt?) att svar skulle komma på något sätt, rentav att några i läsekretsen skulle vara intresserad av att dryfta saker som till exempel vilka nomineringsgrupper som styr de församlingar som värst rullar hatt. Men det har varit ganska tyst. Från officiellt håll, sekulära medier, och kyrkliga dito och i denna bloggs kommentarsfält.

 

Hur skall det tolkas? Kanske på detta sätt:

Jag tror att de flesta ”kyrkliga” som läser min blogg gärna är kritiska mot sossarnas agerande i kyrkan. Jag tolkar tystnaden som att man inte kunnat kritisera S speciellt denna gång men inte vill gräva i och erkänna ”förbrytelser” från sina egna borgare i M, C – och andra.

Eller har jag fel? Rätta mig gärna.

 

 

På lördag reser vi!

36 nykonfirmerade och 8 ledare.

 

Tidigare år har resorna gått till västra Turkiet . I år blir det Samos. En vecka. Om det – detta är snöret – kommer jag likt tidigare år att berätta i en serie blogginlägg i kategorin Speciella resor.