stigstrombergsson

Slutligen hemma!

Idag vaknade jag strax efter kl 6 i behov att gå upp en liten stund och med möjligheten att efter viss vätskeutjämning kunna återvända till huvudskallekudden för att sova någon timme till. Jag är arbetsuppgiftsfri denna måndag. Så brukar måndagar inte vara men nu under arbetskamraternas semesterperioder blir det så enär behovet av arbetsinsatser på fredagar blir mer trängande.

Till madammen i mitt liv säger jag kvällen före en arbetsuppgiftsfri vardag: Väck mig när du går. Det betyder att vänlig väckning levereras sisådär runt ½8 vilket är väldigt lagom. Jag vill ju inte tryna bort hela förmiddagen.

Jag vaknade i natt av att du låg och åt ostbågar! sade hon men i ett tonfall som fick mig att ana att mer skulle komma. Till att jag var yrvaket oförstående kunde läggas att jag inte fattade någonting.

Och under förstukvisten utanför det öppna sovrumsfönstret! fortsatte hon.

Detta allt mer osannolikt! Nattcheesedoodles har det aldrig varit tal om. Senkvällsbågar kan vid något enstaka tillfälle förekommit i början av vår äktenskapliga relation – men aldrig på natten.

Men hon förtydligade sig: Det är en chipspåse under bron! Troligen ditförd av vinden. Den har igelkotten ätit ur och prasslat med. Ta bort den idag!

Det första som kommer är alltså en arbetsorder – på en i övrigt uppgiftsfri dag.

Jag låg kvar en stund och konstaterade att jag är hemma. Inte utifrån den förelagda uppgiften utan för att spinnet i huvudet stannat av. Jag menar tankesnurret sprunget ur efter-konfirmations-lägret på Samos – därav rubriken från Pythagorion och att detta inlägg inte finns i kategorin Speciella resor.

I förra veckan var jag mentalt kvar på holmen fast jag anlänt till bostaden tidigt måndag morgon. Tankar om nästa år, kommande konfirmander, uppföljningsarbete med de nyliga och mycket annat na plaskade runt i hjärnkontoret. Perspektivet att det varit nära att jag också fysiskt förblivit i Grekland fanns också. Hade vattkoppe-Albin inte fått resa eller någon ytterligare blivit sjuk hade jag ju kommit hem först igår – eller om ytterligare en vecka.

Men nu är känslan: Slutligen hemma!

Med andra arbetsuppgiftsfria dagen på raken. Förutom igelkottens chipspåse.

Bilden? Norrbottnisk försommar.