εν Πυθαγόρειο 3/16
Kamp mot mördarmaskiner!
Det skulle kunna vara en möjlig rubrik på detta blogginlägg, skrivet runt midnatt mellan onsdag och torsdag. Två kvällar i rad kan man tillägga. Till det återkommer jag.
När församlingen låter genomföra den resa som vi nu är på och som de nykonfirmerade inbjuds att delta i finns tre mål och ambitioner.
- Se och reflektera på plats med anknytning till Bibel och tro.
- Än starkare knyta och utveckla sociala kontakter.
- Värme, sol och bad.
Det är församlingens stege. Att ungdomarna själva kanske prioriterar i annan ordning är som en annan sak.
Det är bökigt att vara på resa, bo på annan plats och fyllas med många intryck, tackla osäkerheter osv. En del blir försiktiga, tysta och introverta. De nöjer sig med sitt rum och de som bor där. Andra är mer utåtagerande, utvecklar kaxighet och nonchalans, samlas i hopar, höjer röster mm. Då vi är ungefär hälften av hotellets gäster märks vår grupp, dess attityder, språkbruk och nattliga spring. Efter natten mot tisdagen kom klagomål. Kraftig ordergivning tisdag kväll skapade dock nattro och de som störts natten innan fick en ostörd natt.
Och i morse följdes det upp. Generalprat. I stor grupp. Och vad det verkar vände lägret. Mellangruppen som passivt låtit gapargänget sätta tonen och ibland ryckts med tog ställning för respekt, hänsyn och social mognad – mina ord. Och då kom de lite mer stökiga i märkbar minoritet vilket gjorde att de också ”blev som folk”. En mycket bra dag där andra gäster väl märker att vi finns men inte störs.
Och just vändningen – sker varje år – är intressant. Alltså det skälvande ögonblick när de som tigit tar till orda och pratar ner dem som satt tonen. Jag blir lika imponerad varje gång både över att de gör så och att vi faktiskt coachar fram till den punkten. Alltså inte bara kör med ledartjat utan får den tysta majoriteten att ta kommandot så att oron blåser över.
Den vanliga vinden har också blåst över. Idag var det inte ett vågspel att våga sig in bland vågorna. Ett lugnt Medelhav med temperatur hos mindre svensk insjö i slutet av juli en toppensommar. Lektioner gick därför att ha ute – som bilden visar.
Hälsan står de flesta bi. Lite trötta, illamående av brist på sömn och av värnen, för lite vätska är väl flera men en är sjuk. Vattkoppor. Också diagnostiserat av läkare. Annars alla OK.
Mördarmaskinerna?
Ja visst ja! Dem glömde jag.
Hotellet ligger mycket när flygfältet och både igår kväll och ikväll har ett par av det grekiska flygvapnets Apache-helikoptrar och en Herkulesmaskin varvat sina motorer samtidigt som vi med aftonbön söker avrunda dagen. Väldans bullrigt! Men vi vann! Vi fortsatte ju när mördar-maskinsoljudet avklingat.
I morgon blir det tidigt upp för dagsresan till Efesos och Marias hus på turkiska sidan.
Därför slutar jag nu.
