stigstrombergsson

Idag, tisdag, har vi rest västerut. Vi – det är jag och madammen i mitt liv som lämnade Järvsö på förmiddagen. Nu är vi i Fjällnäs strax innan norska gränsen. En road-trip har påbörjats vår första gemensamma semestervecka.

När planerna började formas trodde jag att det avsedda färdmålet Trollstigen i Norge skulle betyda att vi strax efter gränsen skulle passera det genom att polemasa oss norröver till Trondheim och därifrån hem över Östersund eller Mo i Rana och Hemavan-Tärnaby. Att på E6-an kör ända upp till Fauske och Graddisvägen hem över Arjeplog och Arvidsjaur skulle bli för långt.

Men jag trodde fel redan i början! Trollstigen ligger längre västerut. Vi kommer att tvärsa Norge där landet är som tjockast och bli i Geiranger ett par nätter. Om vi överlever Trollstigens serpentiner. Googla gärna för att se bilder. Jag gjorde så och hoppas att det är flygbilder jag sett. Men jag är inte säker. Så vi får se.

Nu är vi i alla fall i ett mysigt rum på ett mysigt fint och ganska dyrt hotell där vi just inmundigat ett smakfull trerätters middag med välsmakande dryckjom. Det är den 19:e – firar vi något? frågade jag. Och vi kom inte på något intelligentare än att det är första dagen vår första gemensamma semestervecka som inte innehåller något annat och några andra än vi själva och det vi själva och ensamma valt.

Detta betyder inte att veckoslutet och gårdagen var en belastning. Tvärt om! Söndagen och måndagen innehöll både gott folk och nödvändiga saker. Ingen klagan alls! Men nu är det bara vi och jag citerar barnbarnet Tyra för två år sedan när hon var fyra år och fick plocka en massa vildhallon direkt i munnen: Det häj vaj inte så tokit fajmoj!