stigstrombergsson

Om det var smart att ge en serie bloggposter rubriken västerut 2016-och en siffra kan diskuteras – om man inte har något annat att prata om. Titlarna säger ju inget om innehållet och stimulerar inte på ett speciellt sätt till läsning. Är bara nummer – typ.

Jag är ju inte ens kvar där västerut. Är sedan någon dag väl hemkommen igen för fortsatt period av semesteraktiviteter. En sådan kan vara författande av bloggtexter som få eller ingen läser. Som nu måndag morgon i vecka 30.

• Det var alltså på söndag för en dryg vecka sedan jag for söderut till dottern i Järvsö. Madammen i mitt liv hade rest dit några dygn innan. Resan omnämndes i inlägget bmv-idiot!
• På måndag var jag kvar där medan äktenskapets vackrare hälft for till Tierp för att möta sina syskon, bouppteckning efter min svärmor mm. Skrev då en perfekt kyrka vars rubrik – gissar jag – innebar en tillfällig höjning av antalet läsare.
• Tisdag drog vi nordvästerut via Sveg till strax innan gränsen. Inläggen västerut 2016-01 och västerut 2016-02 berättar bland annat om den spatiösa boendet i Fjällnäs.
• Onsdagen ägnades åt fortsatt bilresa till felbokningen i Hellesylt – västerut 2016-03. Så långt kommen började skrivandet och publicerandet tappa karaktären av att vara skriverier nästan exakt när något händer för att i stället hamna i en tillbakablickandets otakt.
• Torsdagen vandrade vi i Hellesylt med omgivningar – västerut 2016-04.
• Sedan kom igår västerut 2016-05 som bara angett att vi under lördagen tagit oss ända hem till villafastigheten i Älvsbyn.

Och nu – bäva! – återupptar jag med västerut 2016-06 mitt hobbyförfattande. Det är ju det bloggande är: ett hobbyförfattande.

Fredagen förra veckan bjöd i flera avseenden på hisnande upplevelser. Nästan för mycket en och samma dag men såhär i efterskott rekommenderar vi verkligen att man gör den ”felnavigering” vi gjorde och tar sig en ”extradag” i det lugna Hellesylt i stället för i turistfällan Geiranger.

Att hänga på matsalslåset 07.00 var väl i och för sig inte så extatiskt. Vandrarhemmet vi bebodde var lite småruffig men ändå OK. Men morgonen blev tidig enär färjan till Geiranger skulle avgå klockan åtta.

Vi kom med båten och bjöds på en fantastisk båtresa även om orden bjöds på inte är helt sanningsenliga. Bil och två personer blev 755 västskandinaviska spänn. Men det var det värt. Dels slapp vi köra runt en jättemassa mil, dels var naturen och berättelserna om människor som bott längs med fjorden fascinerande. Hur och varför folk valt att bosätta sig likt klipphäckande fåglar blir med nutida mått mätt väldigt opraktiskt. De flesta av oss vill ju inte koppla våra småbarn i löplina för att hindra dem att drulla över kanten 100 meter ner i en fjord – typ. Men så hade man levt till för ungefär 50år sedan, klippt sina får, gjort sin getost och skördat – ju, det är sant! – sina aprikoser.

Båtturen tog drygt en timme och framme i Geiranger strövade vi en del. Från parkeringen trappor upp längs med ett strömmande vattendrag beskyltat med konkreta brutala varningar. Det blev en liten titt i en liten kyrka där man fortfarande kunde plocka med sig små så kallade traktater författade av Moder Basilea Schlink – bara så 70-80-tal! Där kunde jag på ännu ett ställe notera att norska 1800-talskyrkor har psalmtavlor med två spalter – fyre och etter. Jag gissar att det handlar om före och efter preken. Bilden är dock från kyrkan i Hellesylt.

Efter ett par timmar bröt vi upp. Och då menar jag upp. För att sedan komma ner. Och fram. Men det berättar jag om vad det lider.