stigstrombergsson

...eller -veckor?

Lite så har det varit. På ”jobbet” alltså. Sedan hemkomsten från ungdomslägret på Samos.

Eller kanske känns det bara så? Att det är en chimär sprungen ur en passerad period med mycket intensiv fokusering och mycket tid i uppgifterna? Eller är det i realiteten ”lite att göra” nu? Och vad gör man i så fall av det?

När det kommer till ”prästsysslor” att detta lite lurigt och inte helt enkelt att bena upp. Saken har så många olika aspekter och infallsvinklar. Personer är olika och tider är olika liksom uppgifterna man ställs inför.

En församlings grundläggande uppgift är att fira Gudstjänst, bedriva Undervisning samt utöva Diakoni och Mission. Fyra aspekter på uppdraget. Och sommaren hamnar på ”lågvarv”. I alla fall vad gäller så kallad planerade åtgärder.

Gudstjänstlivet i församlingen – jag pratar nu om Älvsby församling – krymper något på sommaren. Här är det främst gudstjänster och andakter på äldreboenden och liknande som ”faller ur” i juni-juli-augusti. I de två kyrkorna är det ungefär som vanligt. Nu i helgen skall jag figurera i två sammanhang – strax utanför Älvsbyn och uppe i Vidsel.

För denna helg var ursprungstanken en så kallad ”sammanlysning” av gudstjänsten från Älvsby kyrka till EFS:s sommargård Lillstrand. Så brukar det vara en söndag under sommaren. ”Kyrksidan” har då med sig präst, predikan, Nattvard och musik i form, ofta med församlingens sommarkyrkogrupp. I år har vi inget sådant ”evangelisationsteam” men det ändrade inte planerna att jag på söndag ska förkunna på Lillstrand 11.00. Men det har blivit lite annat än vad som var tänkt från början. Samarbetspartnern EFS lyckades städsla en stor duktig kör – Old Town Gospel från Luleå – och då de har mycket takt och ton med sig valde man att lyfta ut Mässan för att få plats för mer musik. Men uppdraget att förkunna har jag kvar. Det skall jag också göra 18.00 i Vidsels kyrka.

Annat gudstjänstliv är Dop-, Vigsel- och Begravningsgudstjänster. De – dopen och vigslarna – anhopas lite under sommaren men vad gäller begravningar har det blivit lite. Folk har hållit sig vid liv den sista tiden.

Undervisningen ”stänger” under sommaren! Inga Konfirmander, Bibelstudier, Ungdomsgrupper och liknande. Liksom körerna tar sådan vardagsverksamhet sommaruppehåll. Egentligen har jag aldrig förstått varför – annat än att semestrar skall tas ut. Men det ändrar inte faktum att det bara är på musiksidan som den pausade vardagsverksamheten ersätts av Sommarmusik etc. Vad gäller annat är det bara tomt – typ.

Diakonin rullar dock på som vanligt – ungefär. Kanske färre hembesök men caféer och liknande tutar och kör liksom samtal, utvisningsärenden och ekonomiskt understöd.

Missionen, alltså att inte bara göra ”det man måste” utan också ”det man kan”, ställs under sommaren än mer på sparlåga än annars. Nykontakter, närvaro där folk befinner sig blir det än mindre av. Tyvärr.

Med den strukturen plus att lägret på Samos var intensivt plus att hela verksamhetsåret på grund av vakanser innehållit mer än annars plus att det regnat nästan oupphörligt har gjort att sistlidna vecka för mig verkligen varit en halvfartsvecka. Expedition och samtal på måndag, ”ledig dag” tisdag, kollegium, samtal och veckomässa onsdag, arbetsfri torsdag, expedition och en urnnedsättning fredag. Imorgon lördag tre saker: Tackgudstjänst på bröllopsdag, Vigsel och Dop. Allt i Storforsens kapell.

Och frågan gnager i mig, för vår församling och hela kristenheten. Vi svarar på något sätt upp mot vad som begärs av människor och det är väl OK. Men är det enbart det Herren önskar vad gäller Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission. Eller är Gud så fräck att han önskar mer? Eller annat?