stigstrombergsson

I morse såg planeringen för sön- och helgdagar från nyår till Påsk ut på detta sätt:

• 3 januari: 11.00 Högmässa Älvsby kyrka.
• 10 januari: Ledigt veckoslut.
• 17 januari: 11.00 Högmässa Älvsby kyrka. 13.30 Gudstjänst på ett äldreboende. Ett Dop och en Vigsel dagen innan.
• 24 januari: 11.00 Högmässa Älvsby kyrka. 13.00 Dop. 16.00 Gudstjänst Vidsels kyrka,
• 31 januari: Ledigt veckoslut.
• 7 februari: 11.00 Familjegudstjänst Älvsby kyrka. 13.00 Dop.
• 14 februari: Internationella konferensen i Lycksele (sedan fredag) med tolkuppdrag.
• 21 februari: 11.00 Högmässa Vidsels kyrka. Konfirmandläger med övernattning startade dagen innan.
• 28 februari: 11.00 Predikan vid ekumenisk gudstjänst Vidsels EFS. 14.00 Dop i Älvsbyn.
• 6 mars: Ledigt veckoslut.
• 13 mars: 11.00 Familjegudstjänst Älvsbyn. 16.00 Högmässa Vidsel.
• 20 mars: Ledigt veckoslut.
• 25 mars – Långfredag: 11.00 Gudstjänst Älvsbyn.
• 26-27 mars: 23.30 Påsknattsmässa Älvsbyn.
• 28 mars – Annandagen: 11.00 Temamässa Älvsbyn. 12.30 Gudstjänst på äldreboende.

Som synes ordinarie ting i en församling – förutom 14 februari som om konferensen inte varit skulle varit Ledigt veckoslut.

I princip klagar jag inte över detta. Det blir så när två av fyra prästtjänster är vakanta en (onödigt lång) tid. Och samtidigt måste jag nog tillstå att efter två helger på raken – 17 och 24 januari – kändes det i förrgår skönt med tre dagars frigång innan februarisviten ovan bröt in. Jag behöver liksom det. Med år och erfarenheter har min start- och inhoppstid för olika saker nog blivit kortare men nedvarvningen tar längre tid. Ett helt veckoslut kändes därför OK.

Men så ville det inte bli!

I morse – det är lördag – SMSade kollegan som här på bloggen kallas Brunetten, som nu ävenledes är överstepräst alias kyrkoherde, att hon låg pall, röstlös och influensafebrig.

Så gick det med det Lediga veckoslutet!

31 januari blev 11.00 Högmässa Älvsby kyrka. 16.00 Gudstjänst Vidsel.

Därmed sju helger på raken – så som det ser ut just nu.*

Men sjukdom i arbetslaget är inget att göra något åt. Då får man kliva in! Utan knot!

Inför så kallad Huvudgudstjänst en söndag eller annan röd dag har sedan mina första år som präst behållit disciplinen att förbereda mig från botten, inte ta något gammalt predikomanus i näven och bara köra en repris. Jag brukar inte ens läsa igenom gamla predikningar utan vill jobba från scratch ungefär som jag berättade i blogginläggen fikonträdets år den 6 och 7 januari. Visst kan det hända att man upprepar sig i alla fall men min ambition är att förkunnelse skall vara färskvara, inte värmda rester.

Men idag slarvade jag! Kollade faktiskt på hårddisken där jag fann att jag för tre år sedan predikade över samma text på ett (nästan) helt annat ställe – EFS i Älvsbyn. Jag läste. Läste en gång till. Och som dagen och tiden är insåg jag att jag inte inhoppad kan nyskriva något jag tycker har samma halt – faktiskt.

Så i morgon på Kyndelsmässodagen tar jag en sällan tagen slarvväg.

Jag kommer att prata om hur Gud gjorde för att befria mänskligheten, alltså vilken form Gud valde låta Befrielsen få. Och i vilka former Gud ger oss den idag. Och att man inte skall fuska med de formerna för att inte riskera innehållet.

Men Stig! ropar du kanske, min noble Bloggläsius.

Tog du dig tid att blogga om detta hade du väl kunnat skriva färskt!

Och jag svarar: Kanske. Men det är inte samma sak. Förkunnelse är viktiga grejer man inte slarvar med! Blogginlägg är att bara låta fingrarna okontrollerat jogga över tangentbordet – typ.

*Jag gjorde ett telefonförsök med förra kyrkoherden men han kunde inte imorgon. Den 13 mars tar han dock över mina uppgifter. Det innebär inga veckoslut i mars innan Stilla veckan.