hundra grader roligt
Det har varit kallt den sista tiden. Men igår mildade det på – bara minus 14, mindre än hälften av vad det var när det var som lägst. Då kom det lite snö. Utan snöfall är temperaturen just nu minus 20.
Kalla dagar blir jag passiv. Eller rättare sagt: passivare än vanligt. I vart fall när det gäller hurtbullepoäng. Skidorna är till exempel ännu inte körda. Längre promenader frestas jag också att hoppa över. Helgen blev således lätt vegetativ, arbetsuppgiftslös som jag var.*
Men åka skidor på TV går ju förstås bra. Ger bara mental kramp. Johaug, Kalla, Syndby och andra i 20 minuter uppför en slalombacke gör mig andfådd av medkänsla. Och så var det i helgen.
På söndag kväll kom Tyra och Adrian – barnbarnen. Deras dagis skulle vara måndagsstängt och farmor måndagsvolontärade som trygghetsfaktor. Liksom farfar efter att ha varit i olika arbetsuppdrag i sex timmar. Det är alltid kul. Arbetet också – men jag tänker nu mest på barnbarnsumgänget. I maten, vid legobyggandet, annars. Hundra grader roligt.
Det var så han hade sagt, lille Adrian: Hundra grader roligt. Det var hans omdöme när pappan tagit med honom och hans storasyster på skridskoförsök. Jag har bara tillgång till en bild som blir större när man klickar på den. Pappan har film på skrattkalaset. Hundra grader rolig film.
På söndag vid 19-tiden bar det av hem för de små. Nyutfodrade och pjamaserade in i bilen för att efter en mil slockna och i sovande skick kunna lyftas ned i sina hemmasängar. Innan farfar – alltså jag – rattade vidare till Kalix och ett där väntande hotellrum på Lilla Grand Hotell – i sanning ett självmotsägande företagsnamn.
Idag måndag har jag varit första dagen på fortbildning i Själavård för unga. Det skall inte uppfattas som kunskap för unga själavårdare, något som i mitt fall varit en värre självmotsägelse än det nyss nämnda hotellnamnet. Att och hur vara själavårdare för unga är det rätta betydelsen för den fortbildning jag får gå – 5x1 dag + litteratur + arbete i ett digitalt rum på nätet. Skall bli intressant. Och är viktigt.**
Vid 18-tiden var jag tillbaka i Älvsbyn för en del administrativt pyssel och ett vigselsamtal. ½8 var jag hemma. Och nu har jag bloggat en liten uppdatering.
* Jag använder ordet arbetsuppgiftslös på det sätt andra nyttjar begreppet ledig.
** Men lite småkonstigt. I mina tidigare liv – 6 år på Stiftet och 15½ vid Älvsby folkhögskola – fanns jag ju i arrangörsleden för dylika ting. Nu är jag deltagare. Helt OK.
