stigstrombergsson

Förra inlägget förekommande här på bloggen skrev jag förra fredagen före den TV-mässigt förtätade sevärdhetskedjan Skavlan – Shetland – Game of Thrones. Men det var efter GoT som präster i fara? publicerades.

 

Nu är det fredag igen. Tankarna går till vilka risker jag tagit under veckan och vilka hot det kommande arbetsuppgiftstomma veckoslutet innebär*. Av det som brukar sägas vara riskabelt för präster blir det då tre ting, kanske fyra, som seglar upp i huvudskalleknoppen:

1. Arbetstiden i timmar räknat
2. Det är ett så kallat kontaktyrke med många människor
3. Svårigheten att skilja arbete och icke arbete
4. Familjesocial situation

För att inte vara så förskräckligt konventionell utan ge en inblick i hur vajldändkräjsi jag kan vara tar jag sakerna i omvänd ordning.

 

Familjesocial situation.

Den är OK. Två friska lugna förnuftiga och humoristiska personer som varit ett par i mer än 40 år – snart gifta i 38 – och med fyra välfungerande och välmående vuxna barn är ju så långt från ett traumatisk livsöde värd en roman som man kan komma. Men visst krisar det! Vid backning ut ur garaget höll dörrkarmen för upphakningskontakt med höger backspegel. Karmen höll alltså. Men det kan ju hända i vilken familj som helst. Förra gången var det jag – men med en annan bil.

 

Svårigheten att skilja arbete och icke arbete.

Det tror jag är en klurighet. För mig flyter det väldigt mycket ihop och jag vet inte om jag för egen del skulle vilja ha det på något annat vis – eller i alla fall helt vara utan ”överlappningar”. Samtidigt som jag ju måste kunna skilja saker åt.

Så hur skiljer just jag på att präst är och skall vara ett 7x24-uppdrag och samtidigt inte skall innebära att man går på amfetamin och är i farten jämt? Hur blir huvudets tankar på tro, sanning, människor, liv, bygga Guds Rike i ett ögonblick arbetsrelaterade saker och i ett annat en del av annat den tid jag inte sover?

Om jag som är intresserad och road av att läsa Bibelkommentarer nu på min lediga dag då det är minus 20 ute och sedan jag skrivit detta läser vad någon lärd jeppe skrivit om Första Mosebok kapitel 12 och framåt – är det jobb? Avsikten med dagens läsning – om det blir det jag gör – är inte förberedelse för kommande tisdagskvälls Bibelstudium i Församlingsgården. Men.... Det är ju faktiskt så att Bibelgruppen nu skall börja med texterna om Abraham.

Mina knep som i någon mån ändå separerar arbetsräknad tid från icke sådan tid är den infanteriklingande kombinationen tid, plats och utrustning.

Jag väljer att börja arbeta runt 8 om morgonen och tänker i 4-timmars-block – ett, två eller tre sådana varje arbetsdag, max två dagar med tre per vecka, fyrtio block på fyra veckor.

Jag väljer att för det mesta vara i Församlingsgården, kyrkan eller på samhället – inte i bostaden. För mig är det lätt. Sju minuter tar det att promenera dit.

Jag väljer att ha prästskjorta på när jag när jag räknar arbetstid – för det mesta. Risslar om när jag kommer hem. Civilrutig på fridagar. För mig stramar kragen upp. Typ.

 

Kontaktyrke med många människor.

Jodå! Det är det! Arbetskamrater – vilket oftast är trevligt och stimulerande men ibland slitigt och svårpusslat. Konfirmander fyller en stor del av min tillvaro. De möter jag i tre-fyra grupper tre dagar i veckan samt i gudstjänsterna där de ofta är ungefär en tredjedel av den församling som möter upp.**

Om konfirmander och ungdomar gör prästeri till ett slitsamt kontaktyrke är en smaksak. För mig är det inte så! De drar energi och visst har en del problem men det finns så mycket potential! Jag drabbas inte av – och vägrar drabbas av – den vanmakt som kan infinna sig i kontakt med människor som har det knepigt. Troligen underlättas detta av att jag alltid varit mer av en förkunnande undervisande och pedagogisk präst än en själavårdande och terapeutisk. Genom alla är har mitt uppdrag fått den slagsidan och det påverkar ju vilka personer jag har och har haft att göra med.

 

Arbetstiden i timmar räknat.

Jag håller reda på den saken. Har gjort en kalkyl som visar ungefär vad jag planerar göra 800 timmar årets första 20 veckor – med plan B om annat händer. Jag gör så för att inte riskera undertid. Vilket det inte blir. Sedan kommer jag inte bli speciellt noga om det blir en del övertid – bara jag inte blir utnyttjad. Och då menar jag utnyttjad av apparaten och byråkratin. Människor kan nyttja, inte utnyttja, sina präster. Och det är vi till för.

 

På min veckolediga dag sittande i kökssoffan efter att ha ätit min morgonfil skrev jag dessa tankar om arbetet och livet. Och fick ett SMS om uppgifter att tolka vid stiftets Internationella konferens om ett par veckor. Och besvarade SMSet. Var det ett riskbeteende?

Nu skall jag under parollen En dålig science-fiktion är bättre än ingen alls! strax se Stargate SG1 på 6-an. Garanterat arbetsfritt även om det anknyter till himmelska ting.

 

---

*  Det jag kallar arbetsuppgiftstomt veckoslut kallas ofta ledig helg.

**  Församlingen är underbemannad vad gäller präster. En komministerkollega försvann hösten 14 och kyrkoherden ett år senare. Den andra komministerkollegan blev kyrkoherde. Hon försvann därmed (oundvikligt och inget att säga om) från en hel del ”fältarbete” – inklusive konfirmanderna hon bar huvudansvar för. Vi har tillfällighetshjälp från ett par andra präster men det är mest på begravningssidan och i en del gudstjänster. Samarbetet med Älvsby folkhögskola yttrar sig dock så att skolprästen därstädes finns med som en av två ledare i en grupp konfirmander exakt samtidigt som jag fajtas med ett annat gäng i ett annat rum.

Till detta skall sägas att det finns en halvt föräldraledig pedagog, en vikarie på andra halvan samt en 75%ig ungdomsledare. Vikarien finns också under våren med bland konfirmanderna medans de andra två mest fokuserar på verksamhet med äldre tonåringar, inte minst utlandsfödda.