stigstrombergsson

Här kommer en direkt fortsättning av den jättelånga tankegång jag startade i fikonträdets år 1 – allt utifrån en kommentar till inlägget falsk dubbelhelg.

6. När, var och för vilka skrevs det? Detta handlar om saker som vilken ålder Bibelboken eller avsnittet i Bibelboken har och vad i nedskrivarens situation eller hos dem han skrev för kan ha påverkat det han skrev. I vårt fall är det Lukas evangelium. Det skrevs troligtvis på 70-talet med Markus evangelium som förlaga. Liknelsen om Fikonträdet finns dock inte hos Markus utan är något Lukas lagt till. Lukas har mycket sådant ”tilläggsmaterial”. Mycket av det gemensamt med den ”jämnårige” Matteus. Därför menar de allra flesta Bibelforskare att de två öst ur en gemensam fond – kallad Q – av främst sådant Jesus sagt men som Markus inte sett nödvändigt att nämna.

De två ”tilläggarna” har dock behandlat Q på olika sätt. Matteus har följt Markus ganska noga men ”klippt av” händelsekedjan och lagt in Jesusorden som några längre tal ganska jämt fördelade genom evangeliet, och framför allt innan Jesus börjar sin färd till Jerusalem. Lukas å sin sida har sparat det mesta av Q till efter det Jesus börjat sin Jerusalemresa till en lång ”rese-berättelse”. Det gör att Q-orden många gånger i de två evangelierna får olika sammanhang – och därmed olika betydelsenyanser. Nu får det vara hur det vill med detta. Liknelsen om Fikonträdet finns inte hos Matteus. Det är därför inte Q utan en del av vad som kallas ”särstoff” hos Lukas. Liknelsen finns bara hos honom – liksom de två händelser han berättat strax innan med maningarna att medan man har tid omvända sig. Tillsammans utgör det en sammanhållen separat enhet inom Jesusundervisningen i den långa ”rese-berättelsen” – med omvändelse som gemensam nämnare.

7. Är mer skrivet? Skriver man fikonträd som sökord i www.bibeln.se får man 13 träffar i Gamla testamentet. De flesta nämner vinstock och fikonträd i samma andetag som ett begreppspar om egendom. I Nya testamentet finns ordet 4 gånger. Markus har i kapitel 11 en episod där Jesus på väg till Jerusalem förbannar ett fikonträd. Matteus har på samma plats i händelsekedjan en nedbantad version av samma händelse. Många Bibelforskare menar att händelsen/texten där visar på en polemik och markerar mot det judiska folket alternativt Jerusalem och dess religiösa ledning som förkastar sin Messias.

Men – och detta är värt att notera: Lukas har Markus som förlaga men stryker den episoden! Så tonar han ner polemiken mot Jerusalem – så också på andra sätt i sitt evangelium. Då han gör den markeringen ska man inte när man söker förstå Lukas-texten genom att se trädet som symbol för judarna så att säga ”ta tillbaka” den aspekten. Man ska låta Lukas ”tid-för-omvändelse-mening” vara kvar.

8. Vad betydde texten när den skrevs? Svaret på den frågan kan utifrån det ovan sagda kallas den bibelvetenskapliga syntesen eller poängen – alltså vad Guds Ord säger. Ofta är det en hjälp att skriva ned den med max 25 ord. Här skulle det kunna vara: Det är allvar. Gud bedömer halten. Och ger ny men begränsad tid till omvändelse.

9. Hur har texten tolkats? Det kan finnas anspelningar på texten eller rentav att den citeras på andra ställen i Bibeln. Så inte i det nu aktuella fallet. Tolkningar från annan tid – urkyrkan, medeltiden, reformationen, modern tid – kan vara värda att beakta men det har jag inte snokat efter.

10. Varför i Evangelieboken – om texten finns där? I vårt fall är den ju där på den helgdag som har temat I Jesu namn vilket inte direkt finns i texten. Rimligen är det orden låt det stå kvar ett år till som kvalificerat avsnittet till Nyårsdagen. Det styr naturligtvis inte hur texten skall förstås – det vore ju inläsning. Men det påverkar hur den tillämpas: Vi har fått ett år till – för omvändelse och växt.

11. Vad vill texten säga oss idag? Med textens betydelse då och där i behåll gör man en överflyttning in i vår tid – en hermeneutisk tolkning. Eftersom det är Guds Ord det är frågan om är det viktigt att poängen men inte nödvändigtvis orden eller bilden blir kvar. Att formulera den i max tre meningar är en hjälp. I det aktuella fallet fungerar syntesen i p8 utmärkt.

12. Hur ser min församling ut? Om man har till uppgift att belysa en Bibeltext för andra är det viktigt att göra klart för sig vilka människor som det är frågan om. Ålder, kön, livssituation, erfarenheter, hur de lever, tänker och känner som grupp, delgrupper och individer är viktigt att försöka ha klart för sig. Att lista upp ”predikosituationen” kan vara vettigt.

13. Vad skall bli sagt? Vilket budskap utifrån p11 skall presenteras? Och varför? Här kan man formulera ett utkast till tankegång, kanske försöka rita det man vill säga.

14. Hur skall detta sägas? För det mesta skriver jag ordagrant exakt vad jag planerar att säga, göra eller visa. Efteråt är det bra att titta igenom sitt manus lite kritiskt med dessa frågor – och andra: Säger jag det jag ville ha sagt?

Är det jag vill säga riktat till dem jag kommer att möta? eller några andra? Vilka?

Vilken förkunskap och språknivå förutsätter jag hos dem som hör? För stor? För liten?

Vilken förmåga till att tänka själva förutsätter jag hos dem som hör? För stor? För liten?

Finns det ”hål” i mitt resonemang i form av uteblivna tankeled?

Vilka schabloner och fackuttryck behöver jag formulera om på annat sätt?

Hur startade jag? Väcker det intresse? eller...?

Slutet? Blev det ett tilltal eller inte?

15. Behöver jag skriva om alltihopa? Om ja – då gör jag det! Ord för ord!

Ungefär på det sättet försöker jag lösa uppgiften att för andra ”förkunna Guds Ord såsom det är oss givet i Den Heliga Skrift”. Jag är inte rigoröst trogen ambitionen varje gång men övning har gjort att ryggmärgen ofta fungerar enligt schemat. Hur resultatet sedan blir må andra bedöma.