stigstrombergsson

Först av allt:

Jag har ändrat bild att pryda förra inlägget – sonsonen Adrian nyårseldar tomtebloss! Bildbytet ledde med naturnödvändighet till matchande kategoribyte – farfar funderar.

Helgsystemet börjar ta slut nu. Det är bara en ”trasig vecka” kvar. Då ser det ut som om jag i arbetslaget blir näst intill mol allena som inte tagit ledigt första eller andra halvan, i några fall bägge. Men måndagen den 11 januari förväntas ungefär alla vara tillbaka i selen. Då skall det bli planeringar och grejer i väntan på att veckan därpå de olika veckogrupperna skall pillra sig igång.

Söndagar slår andra helgdagar är mitt bestämda intryck. Jag tycker inte det borde vara så men ser att det är så det är. Ser jag till statistiken vad gäller gudstjänstfirare i Älvsby kyrka senaste tiden blir siffrorna dessa:

• Fjärde Advent – söndag. 11.00 Högmässa: 53 deltagare, 24 kommunikanter.
• 24 dec. Julafton – torsdag. 11.00 Julgudstjänst: 196 deltagare.
• 25 dec. Juldagen – fredag. 07.00 Julotta: 80 deltagare(inklusive Kyrkokören).
• 26 dec. Annandagen – lördag. 11.00 Högmässa: 17 deltagare, 16 kommunikanter.
• 27 dec. Söndag efter jul – söndag. 11.00 ”Julens sånger och psalmer”: 30.
• 31 dec. Nyårsafton – torsdag. 17.00 Nyårsbön: 19 (varav 6 konfirmander).
• 1 jan. Nyårsdagen – fredag. Ingen gudstjänst, dispens beviljad.
• 3 jan. Söndag efter nyår – söndag. 11.00 Högmässa: 45 deltagare, 21 kommunikanter.

Förutom att själva Julen är extrem ger andra tider på året samma intryck. Fler har en ”söndagsrytm” än en ”kyrkoårstidsrytm” – typ. Hur man skall hantera detta vet jag inte, inte ens om man skall agera på något vis. Men så är i alla fall läget.

Idag fick i alla fall Högmässan karaktären av falsk dubbelhelg. Vi började med en Nyårspsalm följt av ett beredelseord baserat på Jesaja kapitel 55 vers 7, del av denna dags text ur Gamla testamentet:

Må den gudlöse överge sin väg, den ondskefulle sina planer.

Må han vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom,

vända om till vår Gud, som alltid vill förlåta.

Tanken blev då att vi som kanske ändå inte räknar oss som direkt gudlösa och ondskefulla också möter Gud, som alltid vill förlåta. Därför kan vi med trygghet – för så vida ½hyggligheten inte lurar oss att låta bli – vända oss till Gud, som alltid vill förlåta.

Gudstjänsten fortsatte ”som vanligt” till och med Gradualpsalmen, vald utifrån dagens texter ur Gamla testamentet och breven*. Sedan läste jag två Evangelier – Nyårsdagens med en liknelse om ett träd som får en säsong till och dagens evangelium om när Jesus i argen rensar templet och proklamerar det som ett bönens hus för alla folk**.

Bakom det höll jag två ”predikningar” med dessa avsedda poänger:

Vi, både som individer och församling, har likt trädet fått ett nytt år, mer tid, nytt utrymme. För att ”bära frukt”. Frukt är inte till för träden själva, för deras egen del. Frukt är till för andra. Och för Gud. Som Jesus själv bar frukt, var till nytta, för andra och för sin Fader. Det är gåvan och förtroendet och avsikten med 2016.

Tempelrensningen ger riktningen – ett bönens år. Egen bön och gemensam bön, alltså gudstjänst. Bön gör en Guds-vänd. Jesus-vänd. Det är grundbulten för att vi som personer och som församling 2016 skall bära frukt för Gud och andra.

Allt detta kan börja strax – i Mässan där vi vänder oss till Jesus som kommer till oss och in i oss.

I vart fall var det ungefär så jag ville få det sagt. Hur orden exakt föll kan jag inte förtälja här – hade ju ett handskrivet småklottrigt manus denna falska dubbelhelg.

*  Läs själva! Snoka upp avsnitten i din Bibel eller gå till www.bibeln.se och skriv in Jes 55:5-7 så kommer du till texten ur Gamla testamentet. Gör på samma sätt med Episteln – Rom 12:1-2.

**  Luk 13:6-9 och Mark 11:15-19. Ordvändningen i argen är dialektal, inte något felstavat. Jag förutsätter att du, noble Bloggläsius, smart som du är kan räkna ut betydelsen även om du inte har direkt tillgång till det regionala dialektområdet längs med Piteälven.