bakvänd historia
Jag gillar när en sak vänds så att jag får syn på den ur en annan synvinkel än tidigare. Jag tycker om att av böcker lockas till att tänka utanför lådan.
Så har jag har – nämner detta som ett exempel – en bok som beskriver antikens konflikter mellan greker och perser på ett till synes helt bakvänt sätt. Där representerar inte perserna österländsk diktatoriskt barbari och grekerna frihet, demokrati och kreativt tänkande med kulmen i Martahon och Thermopyle. I stället tecknas bilden av en urgammal välorganiserad civilisation som irriterad på ettriga nålstick från små och giriga terrorist-ledda grannar söker pacificera dem med en och annan straffexpedition. Sedan det lyckats och grekerna nätt och jämt kommit undan med andan i halsen kan man skita i saken, låta dem vara och rikta uppmärksamheten mot något viktigare – typ*.
Boken Barbarerna: romarrikets historia ur de erövrade folkens perspektiv av Terry Jones och Alan Ereira är ett liknande aktstycke som nu tyvärr är slut på förlaget. Där vänds saken verkligen avig. Vi är ju vana att se Rom som ett kulturell bildat sammanhang omgivna av barbarer som när de inte i blåmålat skick var rytande i strid ägnade tiden åt att käka rått kött och ha blod i sina flätade skägg. Det är väl egentligen bara i Asterix som det är lite annorlunda med sitt sympatiska lite kluriga ”barbarsamhälle” omringat av förvånansvärt korkade legionärer.
Det äldsta dottern som äger Barbarerna har som ovana att kasta skyddsomslagen vilket gör att jag inte exakt kan återge baksidestexten. Sådana texter brukar dock vara snarlika presentationer på diverse webbsidor – typ denna om de 280 sidor du, noble Bloggläsius, hittar i ISBN 978-91-85703-28-9:
I Monty Python-filmen Life of Brian som regisserades av Terry Jones ställs frågan om vad romarna egentligen har gjort för oss. Svaret som ges i boken Barbarerna av Terry Jones och Alan Ereira är: inte mycket.
Det har skrivits många böcker om Romarriket ur romarnas perspektiv. Desto färre ur ickeromarnas, de så kallade barbarernas, perspektiv. Men Barbarerna är just en sådan bok.
Den bild som här framträder kommer att förvåna många. Roms unika drag var inte som vi lärt oss dess konst, vetenskap och filosofi. Inte heller var det laglydighet, humanitär omsorg eller sofistikerad politisk kultur. På alla dessa områden var Rom i själva verket ofta underlägset de folk det erövrade. Rom baserade sin makt på ett enda försteg: den stående armén.
Vi har i själva verket mycket mer att tacka barbarerna för än männen i toga, menar författarna. Och bara det faktum att vi ännu tänker på kelter, goter, hunner och så vidare som barbarer betyder att vi i närmare tvåtusen år har svalt den romerska propagandan med hull och hår. Vi låter fortfarande romarna definiera vår värld och vår historiesyn.
Men de senaste trettio åren har vår syn på historien börjat förändras. Arkeologiska fynd har kastat nytt ljus över antika texter som bevarats, vilket lett till nya tolkningar av det förgångna. Det är denna omfattande nya forskning som Terry Jones och Alan Ereira presenterar på ett både kunnigt och underhållande sätt i sin bok.
* Det blogginlägget heter bakvänd terroristbenämning. Hittas här.
